Kultur är inte grädden på moset utan jästen i degen, sade en av dem som arbetar med kuturfrågor i kommunen till mig.
Precis så är det. Det är svårt att mäta kultur eller se nyttan av den, ändå vet vi att tillgång till kulturupplevelser fyller andra funktioner, mer långsiktiga än samhällsnyttan. Kultur berikar oss som människor, ger oss nya perspektiv, förkjuter normer och får oss att ifrågasätta värderingar. Kultur förenar samhällen och får männsikor att mötas oberoende av klass, kön eller etnicitet. De flesta av oss både producerar och konsumerar kultur utan att vara medvetna om det. För att kultur ska föra oss samman istället för att utestänga och konservera behöver vi mötesplatser såsom konsthall och bibliotek. Några av de få platser i vårt samhälle som inte kräver något tillbaka av besökarna.
Kultur är ingen lyx som ska få oss att må lite bättre, bli lite gladare eller friskare. Kulturen är det som får både enskilda och vårt samhälle att växa och utvecklas. Det är alltså en nödvändighet. I ungern avsätts konstnärliga ledare, i Sölvesborg "censureras" biblioteken, mer än var tredje författare i Sverige lever under hot, konstverk förfaller och för ett tag sedan råkade man måla över ett av världens äldsta graffitiverk. När kulturen hotas, hotas även vårt öppna, demokratiska samhälle.
När kommuner och regioner har knaper budget är det enkelt att dra ner på icke lagstadgad verksamhet, som till exempel kultur. Detta är dock att bita sig själv i svansen då det på lång sikt kommer göra såväl människor som samhällen fattigare. Det finns andra exempel på saker en del politiker drar in på. Saker som de tror är "grädden på moset" men som i själva verket är livsnerven. Vi ser det inom till exempel äldreomsorgen. Hundar som gör att våra gamla känner sig piggare och håller sig friskare ska det sparas på. Extratjänster inom välfärden som dels avlastar ordinarie personal men som också tillför goda livsvillkor för våra äldre, aktivitetshandledare som skapade mervärde på särskilda boenden är borta, sparade på.
Vilket samhälle får vi när vi håller minsta möjliga nivå? När endast det som kan mätas som samhällsnytta får ta utrymme. Vilket samhälle får vi när vi tar bort jästen från degen? När vi slutar växa och utvecklas.
Jag tror att det är ett stort misstag att inte inse, utan bara se, vad som gör nytta. Vi lever i en tid då demokratin på riktigt är hotad. Genom att bara fokusera på den lagstadgade verksamheten kommer demokratin att behöva stå tillbaka. Jästen tas bort och degen som lämnas kvar blir seg och torr efter sin tid i ugnen. Jag är orolig att vårt demokratiska samhälle och vår välfärd tas för givna. Vi behöver försvara dem, i varje generation.
Hur hänger detta då ihop med kultur och hundar? Varken kultur eller hundar är grädden på moset, de är jästen i degen.
