Skolbesök

I fredags var jag på verksamhetsbesök. Det är både det roligaste och mest värdefulla jag gör i mitt uppdrag. Genom verksamhetsbesök får jag lite mer kunskap om hur det är ute i våra skolor och en känsla för hur stämningen är. Dessutom får jag prata med en massa härliga elever och personal. Det är väl investerad tid. Eftersom jag ofta väljer att "skugga" en lärare är jag beroende av att lärare vill ta emot mig och låta mig hänga med dem en hel dag. Det är jag tacksam över att så många vill. 

Jag känner inte igen den skolan som massmedia ibland beskriver. Man kan få för sig att svenska skolan är i fritt fall när man läser tidningar vissa tider. Det är inte det jag möter när jag är ute och besöker skolor. I fredags var inget undantag. Jag möts av nyfikna och vetgiriga elever. Jag möts av engagerade och duktiga lärare, skickliga assistenter, kunnig service- och ekonomipersonal. Visst beskriver många pedagoger de problem som finns. De beskriver resursbristen, svårigheter att få tag på vikarier, stora barngrupper och att tiden inte räcker till för alla barn. De klagar inte, gnäller inte, utan beskriver sin verklighet, sin faktiska arbetssituation. 

I fredags fick jag bland annat uppleva svenska, musik, bild, högläsning engelska och "guldstolen". Under det sista momentet fick eleverna stå på en guldmålad stol och berätta om vad de tyckte att de lyckats extra bra med denna veckan och vad de ska satsa på nästa vecka. De var otroligt modiga och pratade om sig själva inför klassen. De pratade till och med i mikrofon. Under lunchen (god soppa och nybakat, varmt bröd) fick jag tillfälle att prata lite mer med både elever och lärare. Eleverna hade många förslag på hur skolan kunde bli bättre, men var mest nöjda.

Att skolan i Växjö fungerar bra beror framförallt på pedagogernas engagemang. Därför oroar det mig att sjuktalen ökar och att vi har problem med kompetensförsörjningen. Fler måste vilja bli lärare och de som är lärare måste både vilja och orka arbeta längre. Läget är akut i hela Sverige!  Att stärka läraryrket är en central framtidsfråga för Sverige.

Så här fint är det hos klass 3C på Pilbäcksskolan

Vi socialdemokrater arbetar för:

- höjda lärarlöner och fler karriärvägar i läraryrket. Stort ansvarstagande och utveckling ska premieras

- att stora klasser ska bli mindre så lärarna får mer tid med varje elev

- fler speciallärare och specialpedagoger

- kompetensutveckling för lärare för att utveckla och professionalisera läraryrket.

- att utveckla lärarutbildningen genom fler lärarledda undervisningstimmar och större forskningsförankring

minskad administration – låt lärare vara lärare

Jag kommer fortsätta besöka förskolor och skolor och samtala med både barn, elever och pedagoger. Det är det bästa sättet för mig att kunna fatta smarta beslut och föra Växjös skolor framåt. Tack för att ni tar emot mig! 

    

Ökade klyftor i Europas blå-gröna stad

Delar av dettabligginläg är ett Facebookinlägg

Växjö blir en allt mer ojämlik kommun. Klyftan mellan de som har och de som inte har blir allt större. Det är inte ok. I nio år har vi haft en borgerlig majoritet i Växjö. I åtta år i Sverige. Det har satt sina spår. Det måste ske en förändring. I riksdagen har vi äntligen fått en budget som för första gången på nio är gynnar de som behöver det som bäst. Ojämlikhet skapar rädsla och utanförskap och ger bruna krafter luft under vingarna. Detta måste bekämpas. Ojämlika samhälle tjänar ingen på. Bara jämlikhet och solidaritet skapar ett bättre samhälle för alla.

Mig äger ingen

Jag har blivit sexuellt ofredad och fått sexistiska kommentarer ropade efter mig flera gånger. Sexuellt antastad två gånger. Ingen gång har det varit ensamkommande flyktingpojkar eller någon nyanländ. Varje gång har det varit vita män över 18 år. Det kan vara en slump och är egentligen inte det viktigaste. Jag kommer till det senare. Ingen av gångerna har det blivit tidningsrubriker. En gång blev det en polisanmälan som inte ledde någon vart. Några gånger har jag mått ganska dåligt efteråt. Någon gång har jag blivit förbannad, rutit till och andra gånger har jag nästan inte brytt mig . 

Det jag funderar över är vad det är som gör att de män som utsätter kvinnor för ovanstående, oavsett vilka de är, tar sig rätten att tro att de har tillträde till kvinnors kroppar. Vad är det som gör att vissa  män tror att de äger kvinnor och kan ta sig olika friheter? Nu har dessutom några män använt oss kvinnor i sin rasistiska lynchmobb. De vill skydda "sina kvinnor". Vi kvinnor är inte någons kvinna. Mig äger ingen. Jag är min egen. Jag vill inte att min kropp ska användas i rasistiska syften. 

Det har varit många diskussioner när det gäller sexuella trakasserier om det beror på kultur eller kön. Det är kvinnor som trakasseras. Det är kvinnor som som utsätts för sexuella övergrepp. Det är kvinnor som får utstå mäns blickar, oönskade händer och gliringar. Detta är en fråga om kön. Manligt värderas högre än kvinnligt. Manliga ideal är "finare" än kvinnliga. Män har högre rang än kvinnor. Så länge det är så kommer män att fortsätta ta sig friheter - friheten att försvara och skydda "sin" kvinna, friheten att utnyttja kvinnor på olika sätt och friheten att vara överordnad. 

Den ordningen måste vi ändra på. Det gör vi inte genom rasism. 

resume vecka 4 plus tre

Förra veckan var intensiv. På måndagen var det "Araby Direkt", tisdagen var det Kommunfullmäktige, onsdag-torsdag var jag i Malmö på jämställdhetsdagarna och under fredagen hade jag diverse möten. På lördagen var det kulturnatten och på söndagen knackade vi dörr. Varje sak för sig har en historia. Den intensiva veckan gjorde att jag åkt på någon slags infektion så jag fick befria nig från kvällsarbete i måndags och igår var det sängläge. Idag var jag dock på benen med hjälp av Ipren och Alvedon  och satt ordförande på nämndens sammanträde eftersom vår ordförande var ännu sjukare. Tycker dock att det är trevligare att vara ordförande än sitta bredvid.
Men för att återgå till förra veckan.
När "Araby Direkt", som är dialogmöte med växjöbor, i det här fallet boende i Araby, formellt var slut stannade jag och en partikollega kvar och pratade i över en timme till. Här var det intressanta samtal med unga växjöbor om hur de ville bli bemötta och lyssnade på. Vi utbytte kontaktuppgifter med många och jag hoppas att dialogen fortsätter. Jag försöker vara på Araby så ofta jag kan och diskuterar gärna vidare.
På tisdagens fullmäktige var det måltidsorganisationen och köksstrukturen i fokus. Majoriteten hade noll koll på vad de vill och deras argumentation håller inte. De vill "laga maten så nära den som äter som möjligt" men samtidigt drar de ner på tillagningskök till förmån för serveringskök. De ska gör en besparing på måltidsorganisationen som nu visar sig bli en fördyring. Vi socialdemokrater var dock pålästa och argumenterade väldigt bra för vårt förslag. Vi vill att det ska finnas möjlighet att laga mat i alla kök och vi vill inte ha en köp och sälj organisation. Nu blev det ju tyvärr majoritetens förslag som gick igenom, just för att de är en majoritet. Typiskt! Dåligt för Växjös äldre och barn.
På jämställdhetsdagarna var jag först på Högnivåmöte med kommunalråd och liknande tillsammans med de tjänstepersoner som arbetar med frågan. Åsa Regner var där och vi hade bra diskussioner. Seminarierna under dagarna var bra men herre Gud vad långsamt jämställdhetsarbetet går. Här kan du läsa vad jag skrivit tidigare.
Lördagens kulturnatt hade bra utbud. Jag började redan klockan 14, så hann med en hel del. Missade också en massa.
Under söndagen knackade vi dörr på norr hos de vars lägenheter ska säljas, med vår kampanj "Rör inte våra hem" Alltid roligt att möta växjöbor och höra vad de tycker. De flesta vill inte att fastigheterna ska säljas utan vill bo kvar i allmännyttan.
I måndags hade vi beredning och under eftermiddagen var jag på,ett kort besök på Kungsmadskolan.
Igår var jag nerbäddad och idag hade vi som sagt sammanträde i utbildningsnämnden. Det som tog mest tid var årsrapporten. Det är oroväckande att andelen behöriga till nationella program på gymnasiet sjunker samt att sjukdagarna hos personalen ökar.
Detta var bara en snabb resumé över senaste veckan. Finns mycket att säga om allt, men är  lite för trött nu.
Jag är känslomässigt labil, överväldigad, sorgsen, gapskrattar o orolig i hjärnan. Tänkte ett tag att jag kanske håller på att bli tokig, men nu är jag på det klara med att det beror på att jag är 48 år. Välkommen till denna period i livet. Vi får hänga ett tag, du o jag.