måndag 19 augusti 2019

Sluta känna skam

Sluta känna skam
Skäms du när du köper ännu en plastkasse i matbutiken för att alla dina tygkassar ligger hemma?
[skam] djupt rotad känsla av att bli utsatt för allmän missaktning eller allmänt förakt (ofta med åtföljande känslor av mindervärdighet och blygsel); känsla av blygsel (och mindervärdighet) över att inte duga till eller förkastlig handling
flygskam, köttskam, barnskam, inte-få-barnskam, plastskam, tråkigt-socialt-livskam, fettskam, kolhydratskam, inte-göra-karriärskam... ja, listan över saker vi kan känna skam över kan göras lång. Skam och med den känslan av att känna sig föraktad, mindre värd eller värdelös är en högst obehaglig känsla. Därför används den också som en effektiv härskarteknik i bland annat "det politiska splelet". Att angripa sina meningsmotståndare med skuld och skam kan vara effektivt men samtidigt ett väldigt lågt sätt att föra en debatt på. Det finns tillfällen då jag känt mig helt oduglig efter en debatt på grund av meningsmotståndarens hätska sätt att använda härskartekniker. Jag värväntar mig mer av politiker. Vi ska alltid angripa motståndarens argument och inte personen som lägger fram dem. 
Skam är en känsla och har alltså inget med verkligheten att göra. Känslor är individuella och regleras framför allt i limbiska systemet, en av de utvecklingshistoriskt äldsta delarna av vår hjärna. Olika signalsubstanser påverkar känsloupplevelser och sinnesstämning. Vi är med andra ord ganska försvarslösa. Skam är en grundläggande känsla och får oss att vilja anpasssa oss till gruppen. 
Låt oss återgå till flygskam och köttskam. De flesta forskarna är tvärsäkra - vi måste flyga mindre och äta mindre kött för klimatets skull.  Det är helt orimligt att lägga stora delar av ansvaret på klimatet på den ensklide. Den som har störst känsla av skam tar ansvar medan den skamlöse lever vidare som om inget hade hänt. Det kan ju ändå inte vara vägen? Klimatångest räddar inte vår planet. Medan arbetarklassen lastar cykelkärran full av barn på morgonen för att lämna på förskola och fritids, bokar medelklassen årets andra semesterrresa till Thailand. Jag vet att beskrivningen är både ensidig och raljerande men ibland behövs det för att göra saker tydligt. Givetvis har vi som konsumenter ett ansvar men framför allt måste vi få till politiska styrmedel på strukturell nivå. 
Politiken måste fatta, ibland impopulära, beslut och göra det enklare för människor att välja rätt och svårare att göra fel. Att enskilda individer lever i skuld och skam är ingen långsiktig lösning. Den långsiktiga lösningen måste komma från modiga politiker som låter limbiska systemet stå tillbaka och istället tänker logiskt och rationellt. 
Så det är dags att sluta skämmas och istället göra något konstruktivt. Jag tänker fortsätta ta tåget istället för flyget till Stockholm, inte äta kött eller vräka i mig snabba kolhydrater. Det gör jag inte för att jag annars skulle känna skam, utan för att jag vet att det är bra både för mig och klimatet.

fredag 24 maj 2019

kvinnors frihet

Här är min krönika i dagens Växjöbladet, Kronobergaren


Aborträtten är hotad i många länder. Vi är många som blivit upprörda över hur man i bland annat i Guatemala och flera delstater i USA vill göra stora inskränkningar i aborträtten. De vill till och med gå så långt att abort i princip förbjuds. Läkare som utför aborten straffas hårdare än om den begått ett mord. Kvinnor förvägras därmed rätten att själva bestämma över sina kroppar. 

Även i Europa är aborträtten hotad, på Malta är abort helt förbjudet, i Polen får abort bara göras om det är fara för kvinnans liv, om fostret är skadat eller graviditeten är en följd av våldtäkt. I Italien och i flera andra länder vägrar läkare och barnmorskor utföra aborter och har stöd för detta. Vissa kallar det samvetsfrihet, jag kallar det en vägran att ge kvinnor den vård de har rätt till. Kvinnor slutar inte göra abort för att det är förbjudet, de riskerar att dö för att de tvingas göra det på olagliga sätt. Givetvis ska kvinnor bestämma över sina egna kroppar och ingen ska tvingas fullfölja en oönskad graviditet mot sin vilja. 

Inte heller i Sverige är aborträtten självklar. Sverigedemokraterna vill sänka gränsen för fri abort till vecka 12, från dagens vecka 18. Både Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna har dessutom deklarerat att det ska vara möjligt för barnmorskor att vägra utföra aborter av ideologiska skäl.  

Det som pågår i Europa och resten av världen är att en grupp människor, mestadels konservativa män, vill inskränka kvinnors rättigheter att själv bestämma över sina kroppar och begränsa kvinnors frihet.  

Samma grupp av konservativa män förnekar klimathotet och äventyrar arbetarnas rätt till säker arbetsmiljö. 

Kampen för jämställdhet har inte varit enkel och vi kan aldrig slå oss till ro. Gång på gång utmanas kvinnors frihet av konservativa krafter som verkar vilja gå tillbaka till tiden då kvinnor stod vid spisen och födde barn.  

Idag är det 100 år sedan socialdemokratiska och liberala kvinnors kamp för kvinnlig rösträtt vann gehör i Sverige. Sverige blev en demokrati när kvinnor fick rösta. Det uppmärksammas på flera håll i landet. Det bästa sättet du kan uppmärksamma den på är att använda din rösträtt på söndag. Den 26 maj går Europa till val. Låt detta valet visa vägen för att vi vill ha ett öppet Europa, där vi vill stärka kvinnors rättigheter, inte försämra dem. Låt inte de konservativa partigrupperna växa. På söndag lägger jag min röst på socialdemokraterna, för kvinnornas, arbetarnas och klimatets skull.  

Malin Lauber (S), kommunalråd

måndag 1 april 2019

Godkända betyg, annars inget kommunalt sommarjobb

Det var längesedan jag var så förbannad som idag. Den moderatledda majoriteten, även kallad Blågröna Växjö (M, KD, L, C o MP) har bestämt att elever som får kommunala sommarjobb måste vara godkända i svenska och matte. Det är en politik som skiljer på ungdom och ungdom. En politik som segregerar och lämnar unga utanför gemenskap och socialt sammanhang. En politik som är kontraproduktiv. De ungdomar som bäst skulle behöva ett sommarjobb blir utan. Detta är en politik som både fack och forskare ifrågasätter. Detta kommer inte att öka antalet gymnasieungdomar som får godkända betyg. Det kommer att öka antalet ungdomar som inte får erfarenhet av ett jobb eller som inte får vara i ett socialt sammanhang och därmed riskerar att stå utanför samhället.

Här kan du läsa om förslaget och här vad forskaren säger

Det är en mycket cynisk syn på unga människor. Politikerna i majoriteten utgår från att eleverna som inte klarar godkänt är lata och bara behöver rycka upp sig lite. Tyvärr är livet och livssituationen för dessa ungdomar mer komplicerat än så. Det finns förmodligen lika många anledningar till att man inte har godkända betyg som det finns unga. Nej, istället borde denna grupp prioriteras så att deras chanser att få jobb i framtiden ökar.

I moderaternas Växjö prioriteras lyckade människor så att de kan bli ännu mer lyckade. Människor som har det kämpigt jagas på det ena eller andra sättet. Nu är det dessutom barn och ungas tur. Jag tänker på deras slogan de hade i valet "Växjö - en kommun för hoppfulla" Vad ska vi göra med alla dem som tappat hoppet, de som behöver lite extra stöd av samhället under en känslig period i livet? I det Växjö jag vill se finns det plats för alla, de hoppfulla, de hopplösa, de som har tappat hoppet och alla däremellan.

Detta visar skillnad på politiken. Människosyn och värderingar. Socialdemokraternas ide om alla människors lika värde, om att vi tror att de flesta vill göra rätt för sig, men att ibland svajar livet lite och då behöver vi stöd, inte knuffas utför stupet. Återigen blir vi beskyllda för att inte ställa krav, vilket är majoritetens sätt att förminska och förlöjliga oss. Givetvis tycker vi att rimliga krav ska ställas - från var och en efter förmåga, till var och en efter behov. Detta handlar dock inte om att ställa krav - detta handlar om att sparka på dem som redan ligger.

Att ge sig på barn och unga för att samla politiska poäng är lågt, riktigt lågt.

fredag 18 januari 2019

Ny (s)tatsminister

Svenska politiker är varken rådvilla eller lata, det är inte därför regeringsbildningen tagit så lång tid. Det är för att det måste bli rätt och riktigt. Svåra beslut kräver intensiva funderingar. Funderingar som kan ta tid.
Under hela valrörelsen pratade Stefan Löfven och många andra socialdemokrater, även jag, om vikten av att bryta blockpolitiken. Om det ska hända måste man mötas, mötas och göra upp om vissa saker. Hur man vill ha det, helt enkelt. Så att alla känner att de fått lite som de vill, om än inte allt. Att klippa band och knyta nya kan göra ont och därför får man ta det varligt.
Jag vill kunna säga att jag stod på rätt sida av historien. Socialdemokraterna väljer sida. Vi kommer aldrig att medverka till att rasistiska partier, som vill föra Sverige hundra år tillbaka i tiden, får makt och möjlighet att påverka våra liv. Egen makt är inte det viktigaste, och egentligen inte vilka partier som styr heller. Det som är viktigt är vilken politik som förs. En konservativ högerpolitik med stöd av Sverigedemokraterna är en farlig väg att gå och för att slippa det behöver vi göra eftergifter. Att under fyra år låta antidemokratiska krafter få utrymme och sätta agendan är inte ett alternativ. Under fyra år kan jämställdheten väsentligt försämras, de mänskliga rättigheterna försvagas och människans oinskränkta frihet försämras. Värden som, om de skadas, kan vara svåra att återerövra. 
Överenskommelsen som Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet har gjort är det öppna samhällets reaktion mot dem som avskyr frihet, rättvisa och humanism. Jag är tacksam för och imponerad av dem som suttit och förhandlat. Det finns mycket att säga om uppgörelsen. Den är inte fullkomlig och jag gillar inte alla delar i den, men alla överenskommelser innehåller givande och tagande. Ingången för oss socialdemokrater har varit att ta ansvar för Sverige och värna demokratin. Det är viktigt att Sverige får en regering som är handlingskraftig och kan fortsätta arbetet med att tillsammans bygga Sverige starkare. En sådan regering behöver ledas av socialdemokraterna och Stefan Löfven. 
En regering måste kompromissa, men regeringen är inte hela socialdemokratin. Det kommer nya val och vi är många socialdemokrater som kommer fortsätta debattera vänsterut, som kommer fortsätta debattera och kämpa för en politik som minskar klyftorna, en politik som tar de svagas parti och som varje dag bekämpar ojämlikheten.

måndag 31 december 2018

farväl 2018

De sista skälvande timmarna av 2018 är här. Ett år som varit omvälvande, jobbigt, inspirerande, roligt och utvecklande. Det var året då jag fyllde femtio, året då jag åkte till Nepal igen med en fin vän denna gång, året då jag vågade springa halvmara, rida på häst och vara på kajakäventyr. 2018 blev vi fotbollstokiga och vi konstaterade att vi vinner tillsammans och förlorar tillsammans. Vi hade den torraste och varmaste sommaren som jag kan minnas och vi blev alla medvetna om klimatet, miljön och att vatten inte är en självklarhet. 2018 var året då Svenska Akademin fick oss att ÄNTLIGEN bära knytblus och nobelpriset i litteratur inte delades ut. Det var året då jag fick förtroendet att vara socialdemokraterna i Växjös första namn  och vi bedrev en valrörelse utan dess like - oj vad bra vi var, så många samtal med så många Växjöbor. Trots att vi blev fortsatt största parti räckte det inte hela vägen fram och vi är fortfarande i opposition, men att vara största parti förpliktigar och vi ska fortsätta kämpa för mer solidaritet, mer jämlikhet och ett mermänskligt samhälle där vi tar ansvar tillsammans och får ta del av den välfärd vi behöver.
Det finns mycket att säga om händelserna i världen under året, men jag har precis skurit mig i fingret och ska göra lite mat att ta med till nyårskvällen. Ska även fixa till mig och gå ut med Molle. Hoppas att inge smäller raketer precis när vi är ute. Så de betraktelserna får vänta.
Gott nytt år till er alla! Jag är helt övertygad om att 2019 kommer att förvåna oss, göra oss ledsna och glada, besvikna och lyckliga. 2019 kommer leverera både väder, nyheter och känslor.
Jag förväntar mig inget men hoppas på allt!




tisdag 13 november 2018

Perspektiv

Tåget är försenat. Signalfel. Väl på tåget är det kö i spåret och vi kör med låg hastighet. Jag surfar och pratar med vänner i telefon. De tycker lite synd om mig, det är ju fredagskväll. Jag sitter säkert på min plats, ganska mjukt, torrt och varmt. Jag vet vart jag ska och är välkommen dit, kan köpa mat och dricka i bistron och har ett fungerande internet. Imorgon är förseningen glömd. Jag kunde ha suttit på en gummiflotte istället, på ett kallt, mörkt, blåsigt hav med ovisshet om vad som väntar när jag kommer fram. Det är ett privilegium att få sitta på ett försenat tåg.
Får ett sms: "Malin, efter tre år, äntligen har jag fått uppehållstillstånd". Jag kan inte hålla tillbaka tårarna. Möter dig på cykel några dagar senare. Så glad, trots att det är en ruggig november eftermiddag. Du kan få ett bankkonto, du kan ha svisch. Kanske kan du åka till Danmark på utflykt. Du kan jobba och få lön. Du kan skriva dig på adressen som du faktiskt bor på. Du kan försiktigt börja planera. Självklarheter för många av oss, men det har inte varit det för dig. Jag är priviligierad med mitt svenska pass. Jag kommer aldrig behöva fly.
Promenerar genom staden, samma gråa och disiga november. En äldre man i beige kappa och brun keps böjer sig ner och sträcker in handen i en soptunna. Han hittar två flaskor som han lägger i påsen som hänger på hans rollator. Han tittar upp på mig, rycker lite på axlarna som vore han påkommen. Jag vet inte vad jag ska göra eller säga. Får fram ett "hej". Han lunkar iväg uppför backen. Jag får ont i magen. Sverige - 2018, jag skäms. Tänker att han inte gör det för pengarna, han gör det för att ha sysselsättning och för att det är miljösmart. Jag lurar mig själv förstås. Jag vet hur det känns att vända på slantarna, men inte på det viset. Priviligierad.
Ta ett par steg tillbaka, lyft blicken och se bortom din egen horisont. Det kan vara jobbigt och obekvämt men bara gör det. Jag ska försöka vara tacksam och generös. Jag ska försöka ha perspektiv på mina problem, försöka se att jag är priviligierad.




måndag 17 september 2018

Viktigt med högt valdeltagande i hela kommunen

För att demokratin ska fungera är det viktigt att valdeltagandet är högt. För att det ska vara högt behöver människor inse att det både är en rättighet och skyldighet att rösta. Vems ansvar är det att se till att valdeltagandet är högt och att alla som får rösta vet om att de får det? Det har diskuterats i media nu efter valet.
I stadsdelarna Araby, Nydala, Dalbo är valdeltagandet lägre än i resten av Växjö 66,5% jämfört med hela Växjö 84,9%. I de tre distrikten röstar många på socialdemokraterna (54-58%), så givetvis är det viktigt för oss att få upp valdeltagandet där, men framförallt är det viktigt för demokratins skull och för ett valresultat som ska spegla verkligheten. Det borde det väl vara viktigt för alla? Det är ett demokratiskt problem om vissa stadsdelar är underrepresenterade i ett val.
Socialdemokraterna i Växjö arbetar i området hela mandatperioden för att stärka invånarnas inflytande och för att öka valdeltagandet. Vi har bland annat en aktiv S-förening som har både utåtriktade och interna aktiviteter, vi har medlemmar och förtroendevalda som bor där, vi står utanför affären och cafét och vi knackar dörr. Jag är glad att valdeltagandet ständigt ökar, men det måste upp ännu mer. Jag tycker att det borde ligga i hela samhällets intresse att valdeltagandet är högt. Kanske är det inte enbart de politiska partiernas uppgift?
Moderaterna har lågt stöd i området (5-9%)och därför arbetar de kanske inte så aktivt för att få folk att rösta?
Jag blir bestört när en företrädare för moderaterna, i en intervju för svt, svarar att deras låga stöd i området beror på "att vi ställer hårdare krav på att man exempelvis ska delta i SFI för att få försörjningsstöd, så gillar man inte ökade krav så gillar man inte vår politik." För det första finns det ingen skiljelinje här, även socialdemokraterna tycker att man ska delta i undervisning för att få försörjningsstöd. För det andra är det en väldigt synisk människosyn att tro att just de som bor på Araby inte gillar hårdare krav och därmed inte moderaternas politik, för det tredje studerar de flesta som bor på Araby inte SFI. Hela detta uttalandet visar tydligt på det klassförakt som finns hos vissa företrädare för moderaterna i Växjö och att de verkar tro att det bara bor bidragstagare, som helst vill fuska, i Araby. Fruktansvärt tråkig syn på våra kommuninvånare. Jag och mina partikamrater har under hela valrörelsen, och tidigare, talat om att vi måste ha ett Växjö som håller ihop. Växjö är segregerad stad och uttalanden som detta bidrar inte till en förbättring. Vi tror att vi bygger ett starkare Växjö tillsammans. Vi är övertygade om att människor som bor på Araby är växjöbor som har drömmar om framtiden för sig själv och sina barn, som har visioner för sina liv och som vill göra rätt för sig. Vi tror att alla växjöbor får ett bättre liv med en fungerande välfärd. Kanske är det så att de som bor på Araby inte bara tittar i sin egen plånbok, utan förstår vikten av ett samhälle som håller ihop, ett samhälle där välfärden - en bra skola, en säker vård och trygg ålderdom - är grunden för en gemensam framtid. Kanske är det därför de röstar på socialdemokraterna och dissar moderaterna?