Sluta känna skam
Skäms du när du köper ännu en plastkasse i matbutiken för att alla dina tygkassar ligger hemma?
[skam] djupt rotad känsla av att bli utsatt för allmän missaktning eller allmänt förakt (ofta med åtföljande känslor av mindervärdighet och blygsel); känsla av blygsel (och mindervärdighet) över att inte duga till eller förkastlig handling
flygskam, köttskam, barnskam, inte-få-barnskam, plastskam, tråkigt-socialt-livskam, fettskam, kolhydratskam, inte-göra-karriärskam... ja, listan över saker vi kan känna skam över kan göras lång. Skam och med den känslan av att känna sig föraktad, mindre värd eller värdelös är en högst obehaglig känsla. Därför används den också som en effektiv härskarteknik i bland annat "det politiska splelet". Att angripa sina meningsmotståndare med skuld och skam kan vara effektivt men samtidigt ett väldigt lågt sätt att föra en debatt på. Det finns tillfällen då jag känt mig helt oduglig efter en debatt på grund av meningsmotståndarens hätska sätt att använda härskartekniker. Jag värväntar mig mer av politiker. Vi ska alltid angripa motståndarens argument och inte personen som lägger fram dem.
Skam är en känsla och har alltså inget med verkligheten att göra. Känslor är individuella och regleras framför allt i limbiska systemet, en av de utvecklingshistoriskt äldsta delarna av vår hjärna. Olika signalsubstanser påverkar känsloupplevelser och sinnesstämning. Vi är med andra ord ganska försvarslösa. Skam är en grundläggande känsla och får oss att vilja anpasssa oss till gruppen.
Låt oss återgå till flygskam och köttskam. De flesta forskarna är tvärsäkra - vi måste flyga mindre och äta mindre kött för klimatets skull. Det är helt orimligt att lägga stora delar av ansvaret på klimatet på den ensklide. Den som har störst känsla av skam tar ansvar medan den skamlöse lever vidare som om inget hade hänt. Det kan ju ändå inte vara vägen? Klimatångest räddar inte vår planet. Medan arbetarklassen lastar cykelkärran full av barn på morgonen för att lämna på förskola och fritids, bokar medelklassen årets andra semesterrresa till Thailand. Jag vet att beskrivningen är både ensidig och raljerande men ibland behövs det för att göra saker tydligt. Givetvis har vi som konsumenter ett ansvar men framför allt måste vi få till politiska styrmedel på strukturell nivå.
Politiken måste fatta, ibland impopulära, beslut och göra det enklare för människor att välja rätt och svårare att göra fel. Att enskilda individer lever i skuld och skam är ingen långsiktig lösning. Den långsiktiga lösningen måste komma från modiga politiker som låter limbiska systemet stå tillbaka och istället tänker logiskt och rationellt.
Så det är dags att sluta skämmas och istället göra något konstruktivt. Jag tänker fortsätta ta tåget istället för flyget till Stockholm, inte äta kött eller vräka i mig snabba kolhydrater. Det gör jag inte för att jag annars skulle känna skam, utan för att jag vet att det är bra både för mig och klimatet.
