Jag brukar kolla på ”Bonde söker fru”. Utan att skämmas. Jag tittar även på ”Farmen” och ”Gift vid första ögonkastet”. Det är något med relationer mellan människor. Något kittlande i hur de i offentligheten visar sina styrkor men därmed även sina svagheter. Helt ogenerat. Lite som Liberalerna gör just nu. Serierna är dock inspelade under sommaren, när solen sken och Sverige visade sig från sin bästa sida. Liberalerna visar upp sina tillkortakommande under en gråblöt tid, när våren inte riktigt vill få fart. Det blåser kalla vindar och solen lyser med sin frånvaro allt för ofta. Det känns på något sätt passande.
Jag tittar självklart även på Robinson, som i år på grund av pandemin spelades in i Sverige. Närmare bestämt i Haparanda och Kalix skärgårdar. Långt ifrån lockande, soliga stränder med varmt hav och röd solnedgång som en fond när man lägger sig för att sova. Deltagarna fryser nästan hela tiden. Det är kallt och blött. Det regnar på dem när de sover. Stämningen är inte på topp, varken i lag Nord eller i lag Syd. Lite som hos Liberalerna. Som en ödets ironi är det lag Syd som vinner tändstålet och kan göra upp eld men det är lag Nord som vinner kokkärlen och verktygen. Det blir alltså inget lag som är riktigt nöjt. Ungefär som hos Liberalerna just nu.
Det finns också en mullvad i varje lag. När mullvaden som infiltrerat lag Syd ska gå till sitt ”riktiga lag” snor han givetvis med sig tändstålet. Därmed har lag Nord både eld och kokkärl och lyckan är total. Ändå är det något som skaver. Mullvadarna måste anpassa sig i sina nya roller och var finns egentligen lojaliteterna? Vänskapsband har redan knutits och hur mycket de tidigare mullvadarna än försöker komma in i sina nya, riktiga lag betraktas de som utbölingar.
Som det sig bör, finns det även pakter. Vi som brukar titta på de här serierna vet att pakterna inte så sällan splittras och förändras. Plötsligt byter någon sida. Människor blir arga på varandra, svek och besvikelse skapar otrevlig stämning. Till slut ska någon röstas ut. Det enda som säkert kan rädda en från utröstning är en vunnen immunitet.
Det är inte svårt att dra paralleller till det i politiken. Den som byter sida eller bryter en pakt blir sällan populär. Inte hos någon. Liberalerna riskerar faktiskt att röstas ut, ut ur Sveriges riksdag. Ett litet parti, som i stället för att fundera på hur de ska kunna hålla sig kvar där, grälar om hur de ska pakta bäst.
Varför bryr jag mig som socialdemokrat om Liberalernas interna problem? Jo, för det är inte bara ett internt problem. Att ett liberalt parti kan tänka sig att ingå i en gruppering där högerextrema krafter kan få inflytande påverkar inte bara Liberalerna. Det är mycket mer som står på spel. Att ett parti som säger sig ha liberala värderingar kan tänka sig att medverka till att ett annat parti, vars företrädare öppet kallar fria val för ”liberalmarxism”, säger att svensk media måste ”bytas ut” samt uttrycker att de vill ”få bort de andra partierna” kan få stort inflytande över svensk politik skrämmer mig. Det hotar faktiskt demokratin.
Socialdemokraterna kommer aldrig samarbeta, förhandla eller göra sig beroende av ett sådant parti eftersom grundbulten i vårt parti är våra värderingar om mänskliga rättigheter och alla människors lika värde och frihet. Om det kompromissar vi aldrig.
I Sveriges riksdag är immuniteten riksdagsspärren på 4%. Når du inte den röstas du ut.
Oavsett vem du ingått en pakt med.
