Det är dags att vi börjar prata med varandra

Det är dags att vi börjar prata med varandra. Vi pratar om vädret, varför råsaftscentrifugen är årets julklapp, om hockeyresultat, om musik och om att vi måste börja träna. Kanske är det också dags att vi börjar prata om andra saker? Det kanske är dags att börja prata om rättvisa? Varför ska en pensionär betala mer i skatt än den som arbetar, varför får den som arbetar med datorer mer betalt än den som tar hand om våra barn på förskolan, varför jobbar kvinnor oftare än män deltid mot sin vilja? Vi kanske ska prata om varför dagens unga vuxna måste bo kvar hos sina föräldrar istället för att skaffa en egen bostad? Vi måste nog prata om varför barngrupperna i förskolan är så stora? Vi kanske ska prata om varför den som bor i villa kan använda ROT-avdrag för att den råkat tröttna på sitt kök, medan den som bor i hyresrätt får nöja sig med förra hyresgästens slitna tapet, varför skattesubventioneras läxhjälp i stället för att vi ser till att alla barn når målen? Vi kanske ska fråga oss varför vissa människors valfrihet ska ha rätt att begränsa andra människors frihet? Vi kanske ska börja prata om vad jämlikhet egentligen är? Det är dags att börja prata om solidaritet.

Gratis busskort i inflyttningspresent

Läser i Smp att Länstrafiken vill erbjuda gratis kollektivtrafik till ett antal personer för att öka antalet resenärer. Läs artikeln här. Ett annat sätt är att nyinflyttade får gratis busskort i en månad. Här är min och Åsa K Björkmarkers motion om gratis busskort.

Den väntas gå igenom på fullmäktige på tisdag.

Motion angående gratis kollektivtrafik för nyinflyttade

Att skaffa sig nya, goda vanor tar både tid och är lite motigt i starten. 

Växjö kommun strävar efter att bli fossilbränslefritt och idag kommer 80% av våra koldioxidutsläpp från trafiken. Därför måste vi arbeta med beteendeförändringar så att fler  väljer cykel och kollektivtrafik framför bil. 

I samband med att någon flyttar in i vår kommun och hen blir informerad om vad Växjö -Europas grönaste stad innebär, vore det bra att de får upp ögonen för att vi har en väl fungerande kollektivtrafik. Om man börjar åka kollektivt är förutsättningarna för att man fortsätter goda.

Med anledning av ovanstående föreslår vi fullmäktige att ge nyinflyttade en inflyttningspresent som innebär

- att nyinflyttade erbjuds gratis busskort i en månad

Växjö 2013

Malin Lauber (S)        Åsa K Björkmarker (S)

Nej - livet är inte alltid happy, happy...

Har du läst Smålandspostens ledare i lördags den 5/10 "Långt ifrån happy happy" av Marcus Svensson? Det har jag gjort, många gånger och jag förstår inte vad han menar. Jag hoppas att jag missförstår hans text annars blir jag rädd. 

Marcus Svensson skriver att föräldrars ansvar inte upphör vid en skilsmässa, men har någon någonsin hävdat detta? Jag vill påstå att en del faktiskt skiljer sig just för att de tar ansvar för sina barn, sen följer många tuffa år som ensamstående förälder med barnet i fokus och en period då man alltid, ALLTID, får sätta sig själv långt ner på prioriteringslistan. Vidare verkar Svensson mena att frånskilda, lågutbildade föräldrar är ansvariga för sämre skolresultat, psykisk ohälsa, barnfattigdom och missbruk. Han skriver också "För framför oss ser vi också en ökad klyfta mellan fungerande och välmående familjer med välutbildade, arbetande och gifta föräldrar å ena sidan, å andra lågutbildade, arbetslösa, ensamstående och ogifta föräldrar" Marcus Svensson anklagar vänstern för att i sin strävan efter att bryta med normer och riva upp en borgerlig livsstil, riva ner de naturliga gemenskaperna.

Ju fler gånger ja läser hans text, desto fler blir frågorna. Vad är de "de naturliga gemenskaperna"? Själv lever jag som ensamstående mamma sedan flera år tillbaka men vill hävda att både jag och mina barn ingår i många naturliga gemenskaper. släktingar, vänner och även barnens pappa finns närvarande i våra liv - helt naturligt! Jag undrar också hur stor skuld jag har till att barn lever i ekonomiskt utsatta familjer och att skolresultaten sjunker? Om jag ändå bara hade skärpt till mig, bitit ihop och låtit bli att skilja mig. Om vi som skiljt oss bara låtit bli, hade vi enligt Svensson, inte heller behövt nattomsorg till barnen. Hur tänkte vi som är frånskilda? Varför tog vi inte ansvar?

Jag vill hävda att det är den politik som regeringen Reinfeldt bedrivit de senaste sju åren, tillsammans med de övriga borgerliga partierna, som lett till sjunkande skolresultat, ökade klyftor och därmed fler barn som lever i ekonomiskt utsatta familjer. Jag tänker inte lägga det också på mitt samvete, som ensamstående förälder har man redan en stor "dåligt-samvete-säck" som man bär omkring på.

Marcus Svensson skriver slutligen om att det behövs stöd för föräldrar om skiljer sig, så att de kan bli så överens som möjligt. Denna hjälp finns ju, som han skriver, redan idag. Den måste bli mer lättåtkomlig, känd och mindre tabubelagd. Med texter som ovannämnda blir det ännu mer skamligt att skilja sig.

Nej, livet är inte alltid happy, happy men jag tror inte att en skilsmässa är ett mått på hur lycklig eller olycklig du är. Att stanna kvar i ett normativt måste-äktenskap och i en "naturlig gemenskap som man förknippar med en borgerlig livsstil" och vara olycklig känns inte så värst happy, happy.

Syriens barn

I alla krig är det barnen som drabbas värst och som får betala dyrt för konflikten. Konflikten i Syrien är inget undantag. Barnen får betala med sina liv och sin trygghet. Idag befinner sig tre miljoner barn på flykt undan inbördeskriget som började under våren 2011.
Än en gång står världen och ser på.

Mer än hälften av alla flyktingar är barn. Barn är alltid den mest utsatta och sårbara gruppen, även om de lyckas fly. Vi minns de hemska bilderna från gasattacken i Damaskus i augusti. Minst ett femtiotal av de döda var barn. Cirka 7000 barn har dödats inne i Syrien.
Världen står och ser på.

Det tar minst två generationer att bearbeta och komma tillrätta med trauman efter krig. När många barn är offer kan man förstå att konflikten i Syrien kommer att sätta djupa spår lång tid framöver. En hel generations oskyldiga barn och ungdomars liv står på spel. De förlorar inte bara sina hem och familjer, utan även sin framtidstro. Vi kan inte blunda för krisen i Syrien - den kommer inte att försvinna av sig själv men
Världen står och ser på.

Säkerhetsläget inne i Syrien gör det svårt att klara ut hur mycket livsmedel det finns tillgång till i landet, men det mesta pekar på att bristen på mat är stor för Syriens barn. Vissa av de livsmedel som finns har dessutom ökat kraftigt i pris, ibland har priserna ökat med 100%. Som flyktingar riskerar barnen dessutom att ställas inför nya hot som sexuellt våld, barnarbete, sjukdomar, människohandel och tvångsäktenskap.
Världen står och ser på.

FN:s säkerhetsråd har varit blockerat och handlingsförlamat även om man nu påbörjat sitt arbete. Dödandet, våldet och förtrycket i Syrien måste få ett slut. Alla parter måste ställas till svaras för begångna krigsförbrytelser och omvärlden måste bistå med humanitär hjälp. FN måste agera kraftfullt och göra vad som behövs för att få slut på folkmordet i Syrien.
Världen kan inte längre stå och se på.

Censur i offentliga rummet

Nina Hemmingsson ställer ut sina bilder på Smålands museum. Hennes illustrationer är djärva, roliga och aktuella. Vi är nog många som i vissa delar känner igen oss i dem. På Kulturparken Smålands hemsida läser jag "Hon har fått fria tyglar att skapa utställningen där hon utgått från sig själv."

Fria tyglar får hon däremot inte av reklamföretagen som bland annat har hand om busskurerna i Växjö. När hennes utställning ska promotas säger de att hon måste ändra sitt konstverk. Hennes tecknade kvinna har inga trosor på sig. Du kan se bilden och läsa mer här Uppseendeväckande tycker man och det kan väcka anstöt. Vi som sett bilden höjer lite på ögonbrynen och förstår inte riktigt vad de menar. En kvinna som illustrerar en kvinna. Kan inte låta bli att reflektera över hur det varit om det varit en man som illustrerat en man.

Jag har tidigare varit kritisk till allt mer reklam i det offentliga rummet och de dåliga avtal Växjö kommun har med bland annat JC Decaux. Att nu reklamföretagen väljer att censurera en konstnär stärker mig i min övertygelse. Ska de bestämma vad som får visas i det offentliga rummet? De censurerar en konstnär men kan tillåta reklam från i princip vilket företag som helst.

Den här "incidenten" väcker många frågor. Vem bestämmer hur det offentliga rummet ska se ut? Vem avgör vad du och jag ska titta på när vi väntar på bussen? Vem har rätt att censurera våra torg och gator?

Sverige är ett öppet, tillåtande land. Jag vill att det ska förbli så. När vi börjar censurera konst närmar vi oss ett samhälle som jag inte vill ha. Jag vill inte heller "återgå" till det pryda och göra kvinnans kön till något snuskigt. Det är dags för oss att återta makten över det offentliga rummet istället för att låta marknadskrafter bestämma vad vi ska se eller inte se.

*Reklamplats i de flesta busskurer säljs av Clear Channel

Jag blev politiker

Jag fick höra att om man ville bli politiker var det bara att spela "Vem vill bli miljonär?" Personen hade läst en insändare i SMP från 2012 http://www.smp.se/nyheter/lobbyn/insandare/du-kan-alltid-bli-politiker(3215896).gm , där skribenten uppmanar arbetslösa att bli politiker. Kan bara säga att min politikerbana är långt ifrån spelet "Vem vill bli miljonär?"

2005 startade jag min politiska karriär. Jag var då en samstående mamma med två hyfsat små barn. Jag blev medlem i socialdemokraterna och blev ganska snabbt engagerad i dåvarande jämställdhetskommittén.  Jag var sk fritidspolitiker vilket innebär att man har sitt ”vanliga” jobb och går på möten vilka är arvoderade. På sin fritid läser man alla handlingar och förbereder sig på andra sätt. Aldrig att jag hade kunnat tänka mig att politik var så roligt. Efter valet 2006 fick jag förfrågan om jag ville vara ledamot i tekniska nämnden, fortfarande som fritidspolitiker. Jag använde ingen av livlinorna liknande ”vem vill bli miljonär” utan visade engagemang och vilja och jag vill tro att det var just därför jag fick denna möjlighet.  Under fyra år var jag ledamot i tekniska nämnden och på sammanträdena  och på min fritid försökte jag lära mig allt om dag- och  spillvatten, om biogas, watts gupp, snöplogning, vattendomar och renhållning. Tänk att det kunde vara så spännande med sopor! Och dagvattnet hade jag inte reflekterat över tidigare. Det var möten sena  eftermiddagar i kommunhuset och på kvällar och helger med mina partikamrater. Efter valet 2010 fick jag den stora förmånen att få frågan om att bli vice ordförande i nämnden. Jag blev också invald i kommunfullmäktige och fick en del andra uppdrag. Som vice ordförande i Tekniska nämnden har jag tio ”fasta” timmar i veckan dvs avlönade timmar av kommunen.  Att vara deltidspolitker är otroligt roligt och inspirerande. Dessutom kan jag påverka saker och vara med om att beslut fattas och sen se hur de verkställs. Jag arbetar hårt! Många timmar borta från hemmet, från tonåringar, hund, tvätt, matlagning, trädgård och fritidsintressen. Men det är värt det, för jag vill vara med, jag vill påverka, vara med där besluten fattas. Jag tror att jag har fått möjligheten för att jag har arbetat hårt och för att någon tycker att jag har något att säga! Givetvis kan jag inte försörja mig, tonåringarna och hunden på min 10 timmars  politikerlön (så bra tjänar vi inte) utan jag har även ett ”vanligt” jobb, faktiskt inom en kommunal förvaltning. Jag har stor nytta av mina erfarenheter från politiken inom mitt tjänstemannauppdrag och tvärtom.  Att vara deltidspolitiker är väldigt fruktsamt eftersom jag fortfarande har en fot kvar i ett annat liv och kan se saker från lite olika synvinklar, men det är stundtals lite slitsamt, att aldrig vara på ”rätt” jobb. De flesta av oss som är politiker är fritidspolitiker och några av oss är deltidspolitiker, inom kommunpolitiken är det bara ett fåtal som är heltidspolitiker. Jag försöker vara engagerad på båda mina uppdrag, både som politiker och tjänsteman. Jag arbetar hårt men det är värt det. Jag utvecklar och utvecklas.

Så ja, Du kan alltid bli politiker, men inte genom att använda någon av livlinorna i ”Vem vill bli miljonär”, nej genom att visa engagemang, nyfikenhet och kunna dela med dig av dina tankar och idéer. Vi välkomnar dig, för vi behöver bli fler.

 

Varning för systemskifte i välfärden

1985 myntade Ulf Adelsohn (m) begreppet systemskifte. Efter Adelsohns uttalande förblev moderaterna i opposition och socialdemokraterna fick 44.7% av rösterna. Svenskarna var inte intresserade av ett systemskifte utan ville bibehålla den trygga välfärdsstaten. Det är inte konstigt att Fredrik Reinfeldt och de nya moderaterna valt att inte använda detta begrepp. Men de nya moderaterna tänker precis som de gamla. Enligt Adelsohn inbegriper ett systemskifte följande:

1.       Stora skattesänkningar

2.       Minskad offentlig sektor

3.       Privatiserad välfärd

Just nu ser och hör vi då och då i TV och tidningar om hur journalister ”upptäcker” förändringar i vårt välfärdssystem. Det handlar bla om friskolor som bedrivs av kriminella, vårdskandaler, oseriösa företag som coachar arbetslösa till arbetslöshet, arbetslösa som utnyttjas när de hamnar i fas 3 mm. Privatiseringen i Sverige går snabbare nu än aldrig förr, vilket leder till allvarliga omställningsproblem och kontrollen verkar för den icke insatte i det närmaste obefintlig. Skattesänkningarna är de största på kort tid och den offentliga sektorn krymper för varje dag. Regeringen genomför ett systemskifte, även om de inte vågar använda begreppet. Detta handlar inte bara om effektivitet för medborgarna utan om en ideologisk inriktning – öka marknadens inflytande och minska statens inflytande. Om detta är den rätta eller felaktiga vägen har vi socialdemokrater och högern delade meningar om, men den högerstyrda regeringen bör vara ärlig mot medborgarna och klargöra att de håller på att genomföra ett systemskifte.

Systemskiftet sker givetvis även på kommunal nivå. I vår kommun genomdrivs privatiseringar delvis mot invånarnas vilja. Det är dags att börja kalla saker vid sitt rätta namn.