Gratis busskort i inflyttningspresent

Läser i Smp att Länstrafiken vill erbjuda gratis kollektivtrafik till ett antal personer för att öka antalet resenärer. Läs artikeln här. Ett annat sätt är att nyinflyttade får gratis busskort i en månad. Här är min och Åsa K Björkmarkers motion om gratis busskort.

Den väntas gå igenom på fullmäktige på tisdag.

Motion angående gratis kollektivtrafik för nyinflyttade

Att skaffa sig nya, goda vanor tar både tid och är lite motigt i starten. 

Växjö kommun strävar efter att bli fossilbränslefritt och idag kommer 80% av våra koldioxidutsläpp från trafiken. Därför måste vi arbeta med beteendeförändringar så att fler  väljer cykel och kollektivtrafik framför bil. 

I samband med att någon flyttar in i vår kommun och hen blir informerad om vad Växjö -Europas grönaste stad innebär, vore det bra att de får upp ögonen för att vi har en väl fungerande kollektivtrafik. Om man börjar åka kollektivt är förutsättningarna för att man fortsätter goda.

Med anledning av ovanstående föreslår vi fullmäktige att ge nyinflyttade en inflyttningspresent som innebär

- att nyinflyttade erbjuds gratis busskort i en månad

Växjö 2013

Malin Lauber (S)        Åsa K Björkmarker (S)

Nej - livet är inte alltid happy, happy...

Har du läst Smålandspostens ledare i lördags den 5/10 "Långt ifrån happy happy" av Marcus Svensson? Det har jag gjort, många gånger och jag förstår inte vad han menar. Jag hoppas att jag missförstår hans text annars blir jag rädd. 

Marcus Svensson skriver att föräldrars ansvar inte upphör vid en skilsmässa, men har någon någonsin hävdat detta? Jag vill påstå att en del faktiskt skiljer sig just för att de tar ansvar för sina barn, sen följer många tuffa år som ensamstående förälder med barnet i fokus och en period då man alltid, ALLTID, får sätta sig själv långt ner på prioriteringslistan. Vidare verkar Svensson mena att frånskilda, lågutbildade föräldrar är ansvariga för sämre skolresultat, psykisk ohälsa, barnfattigdom och missbruk. Han skriver också "För framför oss ser vi också en ökad klyfta mellan fungerande och välmående familjer med välutbildade, arbetande och gifta föräldrar å ena sidan, å andra lågutbildade, arbetslösa, ensamstående och ogifta föräldrar" Marcus Svensson anklagar vänstern för att i sin strävan efter att bryta med normer och riva upp en borgerlig livsstil, riva ner de naturliga gemenskaperna.

Ju fler gånger ja läser hans text, desto fler blir frågorna. Vad är de "de naturliga gemenskaperna"? Själv lever jag som ensamstående mamma sedan flera år tillbaka men vill hävda att både jag och mina barn ingår i många naturliga gemenskaper. släktingar, vänner och även barnens pappa finns närvarande i våra liv - helt naturligt! Jag undrar också hur stor skuld jag har till att barn lever i ekonomiskt utsatta familjer och att skolresultaten sjunker? Om jag ändå bara hade skärpt till mig, bitit ihop och låtit bli att skilja mig. Om vi som skiljt oss bara låtit bli, hade vi enligt Svensson, inte heller behövt nattomsorg till barnen. Hur tänkte vi som är frånskilda? Varför tog vi inte ansvar?

Jag vill hävda att det är den politik som regeringen Reinfeldt bedrivit de senaste sju åren, tillsammans med de övriga borgerliga partierna, som lett till sjunkande skolresultat, ökade klyftor och därmed fler barn som lever i ekonomiskt utsatta familjer. Jag tänker inte lägga det också på mitt samvete, som ensamstående förälder har man redan en stor "dåligt-samvete-säck" som man bär omkring på.

Marcus Svensson skriver slutligen om att det behövs stöd för föräldrar om skiljer sig, så att de kan bli så överens som möjligt. Denna hjälp finns ju, som han skriver, redan idag. Den måste bli mer lättåtkomlig, känd och mindre tabubelagd. Med texter som ovannämnda blir det ännu mer skamligt att skilja sig.

Nej, livet är inte alltid happy, happy men jag tror inte att en skilsmässa är ett mått på hur lycklig eller olycklig du är. Att stanna kvar i ett normativt måste-äktenskap och i en "naturlig gemenskap som man förknippar med en borgerlig livsstil" och vara olycklig känns inte så värst happy, happy.

Syriens barn

I alla krig är det barnen som drabbas värst och som får betala dyrt för konflikten. Konflikten i Syrien är inget undantag. Barnen får betala med sina liv och sin trygghet. Idag befinner sig tre miljoner barn på flykt undan inbördeskriget som började under våren 2011.
Än en gång står världen och ser på.

Mer än hälften av alla flyktingar är barn. Barn är alltid den mest utsatta och sårbara gruppen, även om de lyckas fly. Vi minns de hemska bilderna från gasattacken i Damaskus i augusti. Minst ett femtiotal av de döda var barn. Cirka 7000 barn har dödats inne i Syrien.
Världen står och ser på.

Det tar minst två generationer att bearbeta och komma tillrätta med trauman efter krig. När många barn är offer kan man förstå att konflikten i Syrien kommer att sätta djupa spår lång tid framöver. En hel generations oskyldiga barn och ungdomars liv står på spel. De förlorar inte bara sina hem och familjer, utan även sin framtidstro. Vi kan inte blunda för krisen i Syrien - den kommer inte att försvinna av sig själv men
Världen står och ser på.

Säkerhetsläget inne i Syrien gör det svårt att klara ut hur mycket livsmedel det finns tillgång till i landet, men det mesta pekar på att bristen på mat är stor för Syriens barn. Vissa av de livsmedel som finns har dessutom ökat kraftigt i pris, ibland har priserna ökat med 100%. Som flyktingar riskerar barnen dessutom att ställas inför nya hot som sexuellt våld, barnarbete, sjukdomar, människohandel och tvångsäktenskap.
Världen står och ser på.

FN:s säkerhetsråd har varit blockerat och handlingsförlamat även om man nu påbörjat sitt arbete. Dödandet, våldet och förtrycket i Syrien måste få ett slut. Alla parter måste ställas till svaras för begångna krigsförbrytelser och omvärlden måste bistå med humanitär hjälp. FN måste agera kraftfullt och göra vad som behövs för att få slut på folkmordet i Syrien.
Världen kan inte längre stå och se på.

Censur i offentliga rummet

Nina Hemmingsson ställer ut sina bilder på Smålands museum. Hennes illustrationer är djärva, roliga och aktuella. Vi är nog många som i vissa delar känner igen oss i dem. På Kulturparken Smålands hemsida läser jag "Hon har fått fria tyglar att skapa utställningen där hon utgått från sig själv."

Fria tyglar får hon däremot inte av reklamföretagen som bland annat har hand om busskurerna i Växjö. När hennes utställning ska promotas säger de att hon måste ändra sitt konstverk. Hennes tecknade kvinna har inga trosor på sig. Du kan se bilden och läsa mer här Uppseendeväckande tycker man och det kan väcka anstöt. Vi som sett bilden höjer lite på ögonbrynen och förstår inte riktigt vad de menar. En kvinna som illustrerar en kvinna. Kan inte låta bli att reflektera över hur det varit om det varit en man som illustrerat en man.

Jag har tidigare varit kritisk till allt mer reklam i det offentliga rummet och de dåliga avtal Växjö kommun har med bland annat JC Decaux. Att nu reklamföretagen väljer att censurera en konstnär stärker mig i min övertygelse. Ska de bestämma vad som får visas i det offentliga rummet? De censurerar en konstnär men kan tillåta reklam från i princip vilket företag som helst.

Den här "incidenten" väcker många frågor. Vem bestämmer hur det offentliga rummet ska se ut? Vem avgör vad du och jag ska titta på när vi väntar på bussen? Vem har rätt att censurera våra torg och gator?

Sverige är ett öppet, tillåtande land. Jag vill att det ska förbli så. När vi börjar censurera konst närmar vi oss ett samhälle som jag inte vill ha. Jag vill inte heller "återgå" till det pryda och göra kvinnans kön till något snuskigt. Det är dags för oss att återta makten över det offentliga rummet istället för att låta marknadskrafter bestämma vad vi ska se eller inte se.

*Reklamplats i de flesta busskurer säljs av Clear Channel

Jag blev politiker

Jag fick höra att om man ville bli politiker var det bara att spela "Vem vill bli miljonär?" Personen hade läst en insändare i SMP från 2012 http://www.smp.se/nyheter/lobbyn/insandare/du-kan-alltid-bli-politiker(3215896).gm , där skribenten uppmanar arbetslösa att bli politiker. Kan bara säga att min politikerbana är långt ifrån spelet "Vem vill bli miljonär?"

2005 startade jag min politiska karriär. Jag var då en samstående mamma med två hyfsat små barn. Jag blev medlem i socialdemokraterna och blev ganska snabbt engagerad i dåvarande jämställdhetskommittén.  Jag var sk fritidspolitiker vilket innebär att man har sitt ”vanliga” jobb och går på möten vilka är arvoderade. På sin fritid läser man alla handlingar och förbereder sig på andra sätt. Aldrig att jag hade kunnat tänka mig att politik var så roligt. Efter valet 2006 fick jag förfrågan om jag ville vara ledamot i tekniska nämnden, fortfarande som fritidspolitiker. Jag använde ingen av livlinorna liknande ”vem vill bli miljonär” utan visade engagemang och vilja och jag vill tro att det var just därför jag fick denna möjlighet.  Under fyra år var jag ledamot i tekniska nämnden och på sammanträdena  och på min fritid försökte jag lära mig allt om dag- och  spillvatten, om biogas, watts gupp, snöplogning, vattendomar och renhållning. Tänk att det kunde vara så spännande med sopor! Och dagvattnet hade jag inte reflekterat över tidigare. Det var möten sena  eftermiddagar i kommunhuset och på kvällar och helger med mina partikamrater. Efter valet 2010 fick jag den stora förmånen att få frågan om att bli vice ordförande i nämnden. Jag blev också invald i kommunfullmäktige och fick en del andra uppdrag. Som vice ordförande i Tekniska nämnden har jag tio ”fasta” timmar i veckan dvs avlönade timmar av kommunen.  Att vara deltidspolitker är otroligt roligt och inspirerande. Dessutom kan jag påverka saker och vara med om att beslut fattas och sen se hur de verkställs. Jag arbetar hårt! Många timmar borta från hemmet, från tonåringar, hund, tvätt, matlagning, trädgård och fritidsintressen. Men det är värt det, för jag vill vara med, jag vill påverka, vara med där besluten fattas. Jag tror att jag har fått möjligheten för att jag har arbetat hårt och för att någon tycker att jag har något att säga! Givetvis kan jag inte försörja mig, tonåringarna och hunden på min 10 timmars  politikerlön (så bra tjänar vi inte) utan jag har även ett ”vanligt” jobb, faktiskt inom en kommunal förvaltning. Jag har stor nytta av mina erfarenheter från politiken inom mitt tjänstemannauppdrag och tvärtom.  Att vara deltidspolitiker är väldigt fruktsamt eftersom jag fortfarande har en fot kvar i ett annat liv och kan se saker från lite olika synvinklar, men det är stundtals lite slitsamt, att aldrig vara på ”rätt” jobb. De flesta av oss som är politiker är fritidspolitiker och några av oss är deltidspolitiker, inom kommunpolitiken är det bara ett fåtal som är heltidspolitiker. Jag försöker vara engagerad på båda mina uppdrag, både som politiker och tjänsteman. Jag arbetar hårt men det är värt det. Jag utvecklar och utvecklas.

Så ja, Du kan alltid bli politiker, men inte genom att använda någon av livlinorna i ”Vem vill bli miljonär”, nej genom att visa engagemang, nyfikenhet och kunna dela med dig av dina tankar och idéer. Vi välkomnar dig, för vi behöver bli fler.

 

Varning för systemskifte i välfärden

1985 myntade Ulf Adelsohn (m) begreppet systemskifte. Efter Adelsohns uttalande förblev moderaterna i opposition och socialdemokraterna fick 44.7% av rösterna. Svenskarna var inte intresserade av ett systemskifte utan ville bibehålla den trygga välfärdsstaten. Det är inte konstigt att Fredrik Reinfeldt och de nya moderaterna valt att inte använda detta begrepp. Men de nya moderaterna tänker precis som de gamla. Enligt Adelsohn inbegriper ett systemskifte följande:

1.       Stora skattesänkningar

2.       Minskad offentlig sektor

3.       Privatiserad välfärd

Just nu ser och hör vi då och då i TV och tidningar om hur journalister ”upptäcker” förändringar i vårt välfärdssystem. Det handlar bla om friskolor som bedrivs av kriminella, vårdskandaler, oseriösa företag som coachar arbetslösa till arbetslöshet, arbetslösa som utnyttjas när de hamnar i fas 3 mm. Privatiseringen i Sverige går snabbare nu än aldrig förr, vilket leder till allvarliga omställningsproblem och kontrollen verkar för den icke insatte i det närmaste obefintlig. Skattesänkningarna är de största på kort tid och den offentliga sektorn krymper för varje dag. Regeringen genomför ett systemskifte, även om de inte vågar använda begreppet. Detta handlar inte bara om effektivitet för medborgarna utan om en ideologisk inriktning – öka marknadens inflytande och minska statens inflytande. Om detta är den rätta eller felaktiga vägen har vi socialdemokrater och högern delade meningar om, men den högerstyrda regeringen bör vara ärlig mot medborgarna och klargöra att de håller på att genomföra ett systemskifte.

Systemskiftet sker givetvis även på kommunal nivå. I vår kommun genomdrivs privatiseringar delvis mot invånarnas vilja. Det är dags att börja kalla saker vid sitt rätta namn.

Dåliga (s)kolförslag på kongre(s)sen

Nu är det dags för Socialdemokraternas kongress och Stefan Löfven ska väljas till partiledare av kongressen och därmed medlemmarna. Många viktiga motioner ska behandlas och partiet ska välja vilken politik vi ska gå till val på. Vi ska vinna valet 2014 och peta Reinfeldt o hans kollegor från regeringen.Vi måste vara beredda att styra med den politik som kongressen beslutar om.

Jag tänker uppehålla mig vid två dåliga förlag som jag hoppas inte går igenom. Det första handlar om obligatorisk sommaskola för de elever som inte nått målen och det andra om obligatorisk gymnasieskola. Jag vet inte vilket förslag som är sämst. Båda är dåliga och jag undrar om de som tagit fram förslagen pratat med lärare? Ingen lärare som jag har pratat med tycker att det här är bra förslag - tvärtom!

Jag börjar med det första förslaget - Att vilja att alla elever ska vara behöriga till studier inom gymnasiets nationella program är ju en fantastisk viljeyttring. Jag tror dock inte att vi kommer att nå det målet genom att tvinga ungdomar att gå i skolan under sommaren. Sommarskola är fantstiskt för den som VILL ta igen förlorad tid och läsa upp sitt betyg. Sommarskola för de elever som inte når målen för att de inte är i skolan eller för att de inte gör något när de är där, är en dålig idé. Vad är det som gör att en 15 åring som inte vill vara i skolan under terminen, vill vara där på sommarlovet? Och vad gör vi om ungdomen inte kommer? Nej, tänk om och tänk rätt. Vi måste satsa på de här ungdomarna under terminstid. De resurser som vi är villiga att lägga under sommarlovet, ska vi istället använda till något bra under "vanliga" skoldagar. Vi måste arbeta med motivation och hitta sätt att nå ungdomarna på. Vi kanske måste tänka helt annorlunda. Bedriva undervisning på andra platser tillexempel.      

Det andra förslaget - har du någonsin försökt tvinga en 16 åring till något? För att få arbete idag är genomförd gymnasieskola nästan helt nödvändig. Problemet är att bara för att vi gör den obligatorisk betyder inte det att alla genomför den. Redan idag har vi problem med avhopp från gymnasieskolan, med elever som går där frivilligt. Jag tror inte att det blir lättare i en skola som vi gör obligatorisk och därmed tvingar in ungdomar i. Redan idag börjar 99% av eleverna från årskurs nio gymnasieskolan, om man räknar med de individuella programmen, annars är det 90%. En ganska hög andel alltså. De som inte närvarar i den obligatoriska gymnasieskolan, vad ska vi göra med dem? Polishämtning? Nej, det är bättre att befria den procent som verkligen inte vill och satsa på någon annan vettig uppgift för dem istället. Efter några år väntar en väl fungerande vuxenutbildning på dem, när de vill och är motiverade. Vi är alla olika, med olika förutsättningar, målsättningar och drömmar. Detta måste vi ta största hänsyn till!

Slopa obligatorisk sommarskola och gymnasieskola. Gör den obligatorisk för kommunerna att erbjuda men frivillig för tonåringarna att delta i. Vi kan använda dessa resurser på bättre och effektivare sätt. Vi kommer inte att lösa problem med behörighet eller avhopp från gymnasieskola med tvång. Nej, vi måste arbeta med motivation och möta ungdomarna där de är, på deras sätt. Vi måste skapa en skolmiljö som ungdomarna inte vill avstå ifrån. Vi måste göra skola attraktiv för både elever och lärare. Vi måste göra skolan så bra att de alltid vill vara där.

Ärade kongressombud - tänk till!