Traditioner - att vara eller inte vara?

 Dagens krönika i Växjöbladet Kronobergaren 

Traditioner är viktiga sägs det, men vad är det som gör så ont när de utmanas? 

 

För längesedan hade jag alltid en riktig gran. Den skulle kläs den 23 december med bara gröna och röda kulor samt glitter. Stjärnan skulle sättas på sist. Senare i livet fylldes granen med diverse pyssel som barnen gjort på förskolan, sen kom jag på att jag ville ha plastgran och den skulle kläs i blått och guld. Nu har jag en färdigklädd bordsgran vars ljusslinga drivs med batteri. Mycket praktiskt. Jag skulle även kunna tänka mig en rosa gran, eller ingen gran alls. Kanske en tall. Kanske en palm. Nej, förresten, absolut ingen palm.

 

När mina barn var små ville min dotter alltid vara ängel i Luciatåget, med vingar o gloria. För säkerhetsskull ville hon även ha Luciakrona och tärnljus. Min son ville vara Zorro, och det var han. Alla dagar, inte bara på Lucia. Jag är helt övertygad om att detta inte har påverkat varken mina barn eller de andra barnen negativt eller skadat dem på något sätt. Jag är glad över att pedagogerna på förskolan inte hade synpunkter på hur deltagarna i tåget "skulle" se ut.

 

Traditioner skapar lugn och ro. Igenkänningen får oss att känna oss hemma, men ett samhälle kan inte stå stilla. Att utmana och bryta traditioner är att skapa nya normer, vilket till en början kan kännas läskigt men på sikt utvecklar det samhället. 

 

Låt folk göra som de vill, ät jordgubbar på julafton, var Lucia i februari, ha julstjärnan uppe året om, dela ut presenter på midsommar och ät ägg till påsk om du vill. Skapa egna traditioner och ta bort andra, lägg till och dra ifrån. Jag och mina ungdomar äter jultacos. Det som skiljer dem från tacos är att de serveras vid jul. Det har blivit en tradition, men i år gör vi kanske något annat. Traditioner kommer och går. Vår tid och vår omvärld förändras. Nya kulturmöten och möten med nya människor påverkar och förändrar både oss själva och vår omgivning. Det händer saker i möten med andra. 

 

Det är bland annat därför vi gillar att resa, upptäcka nya platser, känna nya smaker och träffa spännande människor. Det berikar våra liv. Sällan skapar det rädsla eller utgör ett hot. Därför förvånar det mig att en del blir så upprörda över att samhället förändras. Medan moralpoliser fängslar kvinnor i Iran för att de vägrar bära slöja är en del svenskar upprörda över att en pojke väljs till Lucia. Medan några tycks tro att svenska högtider är hotade faller bomberna i Kiev. Medan vi oroligt springer omkring och köper julklappar drivs miljontals människor på flykt.

 

Mitt råd till dig för en lugn advent och en fridfull jul är: Lyft blicken, försök se bortom den egna horisonten. Du kanske får se något spännande