Jag vill hylla barnen inte föräldrarna!

Det finns en mängd olika anledningar till att föräldrar inte engagerar sig i sina barn och i deras fritidsaktiviteter. Det är också så att människor i olika skeden i livet vill, orkar och förmår olika. Föräldraengagemang hyllas, bland annat i P4 Morgon i Radio Kronoberg den 30 januari. Att föräldrar är engagerade i sina barn är givetvis bra. Det skapar band mellan föräldrar och barn, skapar sociala nätverk och bidrar till föreningarnas utveckling och inte minst ekonomiska förutsättningar. 

Vad händer då med de barn som inte har engagerade föräldrar? I radion samtalades det om detta och slutsatsen blev i princip att om inte föräldrarna ställer upp kan inte barnet vara med. Jag menar att det är just för de barn, vars föräldrar inte har ett engagemang, som föreningarna är så viktiga. Det kan vara deras möjlighet att bryta ett utanförskap, att stärka sin hälsa och sitt självförtroende. Ska vi då stänga ute dem för att de har en mamma eller pappa som av någon anledning, som vi inte har en aning om, kan vara aktiva i sitt barns fritidsaktiviteter?

Om vi som omväxling ser det ur ett barns perspektiv:

- Jag vill spela fotboll! Dels för att forboll är kul, men också för att jag vill förverkliga mina drömmar. Jag vill bli en ny Zlatan Ibrahimovic. Sist men inte minst vill jag spela fotboll för där finns mina kompisar och där finns det vuxna som ser mig och bekräftar mig.  

Då svarar vuxenvärlden:

- Tyvärr, din mamma kör inte till matcher, säljer varken korv eller bingolotter eller ställer upp som matchvärd när A-laget spelar. Då kan du inte bli en ny Zlatan. Tyvärr du kan inte förverkliga dina drömmar och du får gå och bli bekräftad någon annanstans. Du får hitta andra vänner, som inte spelar fotboll. 

Vi behöver tänka bortom oss själva, bortom vårt eget perspektiv. Bortom vårt eget sociala välmående. Om vi utgår från killen som vill bli Zlatan, men som har föräldrar som inte kan eller har kapacitet att vara aktiv i sitt barns liv, hur han känner, då kanske vi resonerar annorlunda. 

Sist men inte minst vill jag tacka alla föreningar i Sverige som gör otroligt mycket bra för barn och ungdomar, alla de föräldrar och ideella krafter som ställer upp och lägger många timmar i olika verksamheter. Ni får mitt varma tack för ni gör ett fantastiskt jobb. Min hyllning får ni däremot inte, den går till alla de barn, som trots allt, trots avsaknad av föräldrar som finns vid deras sida, tar sig igenom livet med bravur och som fortfarande tror att det går att leva sin dröm.