#57 Barn på flykt

30 miljoner barn är på flykt, enligt Rädda Barnen. De flyr undan fattigdom, krig och naturkatastrofer. Det är alltid barnen som drabbas värst och som får betala mest. Barn som lever i en väpnad konflikt är extra utsatta och sårbara. De har kanske inte längre ett hem, familjemedlemmar och vänner är döda, de kan inte gå i skolan. Det finns inte längre något de kan kalla vardag. Inte nog med att deras liv är i fara, vissa riskerar att bli barnsoldater, andra att utsättas för sexuella övergrepp. Deras vardag är slagen i bitar. Deras barndom är borta. De förlorar också sin framtidstro. 

Vi pratar om ökade kostnader för mottagandet av ensamkommande barn. Har vi råd? Har vi råd att låta bli att ta emot dem? Ska vi skicka tillbaka dem till krigshärdar och katastrofer, låta dem bli lemlästade, våldtagna och mördade? Naturligtvis inte! Tänk dig att det var ditt barn, som kom ensam till ett land långt bort, ditt barn som sett, hört och upplevt saker som ingen borde behöva, hur hade du velat att det mottagandet skulle se ut? 

När så många barn är på flykt i vissa länder måste vi förstå att det gäller en hel generations oskyldiga barn och ungdomars liv.  Det sägs att det tar minst två generationer stt bearbeta trauman efter krig. Vi i resten av världen, måste hjälpa dem på bästa sätt. Allt annat är orimligt. 

Vill samtidigt passa på att säga att även 16-åriga pojkar är barn. Någon som ska kunna drömma om en framtid. Någons son. Någons bror. Någons allt.

(Kan också nämna att jag inte menar att Sverige ska ta emot 30 miljoner, så slipper trollen missförstå mig med flit där...)