Perspektiv och traditioner

Traditioner är viktiga sägs det, men vad är det som gör så ont när de utmanas? Vi skaffar nya traditioner, tar bort några och dammar av andra. 

För längesedan hade jag alltid en riktig gran. Den skulle kläs den 23 december med bara gröna och röda kulor samt glitter. Stjärnan skulle sättas på sist. Senare i livet fylldes granen med diverse pyssel som barnen gjort på förskolan, sen kom jag på att jag ville ha plastgran och den skulle kläs i blått och guld. Nu har jag en färdigklädd bordsgran vars ljusslinga drivs med batteri. Mycket praktiskt. Skulle även kunna tänka mig en rosa gran, eller ingen gran alls. Kanske en tall. Kanske en palm. 

När mina barn var små ville min dotter alltid vara ängel i Luciatåget, med vingar o gloria. För säkerhetsskull ville hon även ha Luciakrona och tärnljus. Min son ville vara Zorro, och det var han. Jag är helt övertygad om att detta varken har påverkat de andra barnen negativt eller skadat dem på annat sätt. Jag är glad över att pedagogerna på förskolan inte hade synpunkter på hur deltagarna i tåget "skulle" se ut.

Varifrån kommer den rädslan som gör att vissa människor blir så provocerade av att ett litet barn bär en Luciakrona? Barnet i Åhléns kampanj var en mörkhyad pojke som var väldigt fin som Lucia.  Det fick en del människor att gå bananas i kommentarsfälten på sociala medier. Hatiska åsikter vädrades fritt och smutsiga värderingar visades offentligt. Hur vuxna kan uttrycka sig så mot ett barn är för mig helt obegripligt. Vad är det de är så rädda för? På vilket sätt får en reklamkampanj som denna negativa konsekvenser för deras liv?   

Främlingsfientligheten och rasismen har fått nya arenor och nya anhängare. På sociala medier är vi mer anonyma och vågar därför vädra vår smutsiga byk. Det betyder inte att mottagaren blir mindre sårad eller att åsikterna blir mindre rasistiska. Det är bara ännu mer fegt. Fega vuxna som hoppar på ett barn. 

Låt folk göra som de vill, ät jordgubbar på julafton, var Lucia i februari, ha julstjärnan uppe året om, dela ut presenter på midsommar och ät ägg till påsk om du vill. Skapa egna traditioner och ta bort andra, lägg till och dra ifrån. Jag och mina ungdomar äter jultacos. Det som skiljer dem från tacos är att de serveras vid jul. Det har blivit en tradition, men i år gör vi kanske något annat. Traditioner kommer och går. Vår tid och vår omvärld förändras. Nya kulturmöten och möten med nya människor påverkar och förändrar både oss själva och vår omgivning. Det händer saker i möten! 

Medan några här i Sverige känner sig kränkta över att traditioner utmanas väljer en annan att hoppa på en gummibåt och göra sitt livs farligaste resa över Medelhavet eftersom det är ännu farligare att stå kvar på stranden. Medan några slänger ur sig hatiska kommentarer på Facebook fryser barn ihjäl i Aleppo. Medan vi oroligt springer omkring och köper julklappar är 870 miljoner människor kroniskt hungriga. 

Lyft blicken, försök se bortom den egna horisonten. 

Perspektiv. 

Vad är sant om skolrankingar?

Jag läser Lärarnas Riksförbunds senaste rapport Lika tillgång till lika utbildning. Du kan läsa den här  

Det är tråkiga siffror för Växjö kommun. I totalrankingen faller Växjö med 47 platser och ligger i botten när det gäller hur vi använder våra resurser, där vi ligger på plats 275 (269, 2015) av 290 kommuner. En av variablerna är lärartätheten där Växjö har 13 elever per lärare, färre än 40 kommuner är sämre än vi är,  medelvärde i Sverige är 11.8 elever per lärare. När det gäller likvärdigheten faller vi hela 49 platser, från förra årets 87:e plats till årets 136:e. Självklart gör dessa resultat mig orolig.

Jag vet att Växjös lärare, skolledare och elever kämpar. Därför måste politiken ge Växjös elever de bästa möjliga förutsättningarna för att utvecklas och nå sin fulla potential och då har vi en skyldighet att göra allt vi kan för att ge lärarna goda förutsättningar i sin yrkesutövning. Den moderatledda majoriteten i Växjö har under en lång tid genomfört skattesänkningar i Växjö kommun. De minskade resurserna har urholkat Växjö kommuns skola och den sjunkande rankingen är ett resultat av detta.

Det är sorgligt att utbildningsnämndens ordförande går till attack mot mig på twitter, där hon kallar mig lögnare alternativt att jag slarvar med siffrorna, istället för att ta del av rapporten och läsa den i sin helhet. Om hon, liksom jag och min partikamrat Åsa K Björkmarker hade läst rapporten och uttryckt sin eventuella oro, hade vi tillsammans kunnat sitta ner och försöka se framåt och försöka vända på resultaten. Jag tror att vi politiker tillsammans och tillsammans med skolledare och lärare, måste samarbeta för att vända resultaten uppåt igen.

Vårt mål är att alla barn ska ha tillgång till en likvärdig utbildning - det är en absolut nödvändighet för att bygga Växjö helt! Att satsa på skolan är den absolut viktigaste investeringen vi kan göra för vår gemensamma framtid.

Att kriminalisera nödställda människor är absurt

Att kriminalisera nödställda människor är absurt. Det är fattigdomen som ska bekämpas. Att förbjuda de som är i nöd att be om hjälp är galet.

Att en socialdemokratisk minister ens överväger om ett tiggeriförbud kan vara en lösning är både oväntat och skamligt. För mig och många andra socialdemokrater kom uttalandet som en blixt från klar himmel. Många socialdemokrater har också på bland annat sociala medier uttryckt vårt missnöje. Jag hoppas att regeringen snarast gör ett samlat uttalande om att detta är en enskilds ministers försök att hitta lösningar, vilka regeringen inte tänker använda sig av. 

 "Socialdemokratin vill forma ett samhälle grundat på demokratins ideal och alla människors lika värde. Fria och jämlika människor i ett solidariskt samhälle är den demokratiska socialismens mål."

(ur inledningen av Socialdemokraternas Partiprogram)

Sina djupaste rötter har socialdemokratin i övertygelsen om alla människors lika värde och varje människas okränkbarhet. Att kriminalisera de som är i nöd, de som ber om hjälp, ligger inte i linje med socialdemokraternas ideal om att varje människas okränkbarhet. 

Situationen för romer i Bulgarien och Rumänien är inte hållbar. Regeringen Reinfeldt inledde samtal med regeringarna där, men vi måste bli tuffare och ställa hårdare krav. Om inte samtal hjälper måste både svenska regeringen och EU markera starkare. Varje medlemsstat måste ta hand om sina medborgare. 

Både jag och du ser dem varje dag, sittandes utanför Coop, Maxi och Systembolaget. En flicka som jag ser ofta, ser ut att vara max 14 år. Jag har ringt till socialtjänsten, men de kan inget göra säger de. Flickan ska gå i skolan. En man som jag ser ibland ser väldigt sjuk ut. Han behöver läkarvård. Det är Rumäniens och Bulgariens ansvar att se till att flickan går i skolan och att mannen får läkarvård. De måste pressas att ta ansvar.

Tiggeri är inget jobb. I tiggeri finns inget värdigt eller något entreprenörskap. Ingen ska behöva tigga för att överleva. Deras fattigdom försvinner inte för att vi får människorna att försvinna från våra gator och torg. När fattigdomen bli osynlig för oss kanske det känns lite bättre när vi bär hem flaskorna från Systembolaget och de fulla matkassarna. Fredagsmyset störs inte av bilden på näthinnan. Bilden av 14-åringen utanför Coop som suttit där hela dagen och nu förmodligen åker ut till skogen och sover. 

Jag tycker inte om tiggeri, men att kriminalisera dem som är utsatta, är omänskligt.  

Normkritisk granskning av läromedel

Det är spännande hur Smålandspostens ledarskribent Jacob Sidenvall väljer att tolka vår skrivelse till utbildningsnämnden i dagens tidning http://www.smp.se/ledare/lita-pa-lararna/ Det är en tolkning av en konservativ ledarskribent. Det märks tydligt. Han väljer dessutom att sätta rubriken "Lita på lärarna", vilket är märkligt. Vi har aldrig någonsin påstått att vi inte gör det. Tvärtom, kan lärarna mycket väl vara med i processen. Jag hoppas och tror att de lärare jag mött i Växjös kommuns skolor känner att jag har stort förtroende för dem. Vår skrivelse handlar om att vi vill säkerställa att läromedel som används i utbildningsförvaltningens verksamhet är förenliga med värderingarna i Skollagen, skolans värdegrund och uppdrag och Växjö kommuns mångfaldsprogram. Sidenvall skriver att "Målet är att alla läromedel som inte passar in i en modern värdegrundssyn ska sorteras bort." Detta har vi inte föreslagit i vår skrivelse, utan är en slutledning som Sidenvall drar. Kanske har han rätt, kanske är det det som kan bli konsekvensen av en granskning. Politiken ska vara vägledande och ge pedagoger de förutsättningar som krävs för att eleverna ska nå målen. Ibland lyckas vi, ibland inte. Jag förstår inte vad det är som upprör så mycket? Att vi har moderna läromedel som stämmer överens med såväl läroplan, skollag som kommunens värdegrund kan knappast uppröra andra än konservativa ledarskribenter. 

Låt mig drömma

Missförstå mig inte, jag stortrivs med livet som politiker. Tycker att det jag gör är lärorikt, stimulerande, omväxlande och faktiskt ganska viktigt. Jag får träffa många människor, ibland får jag beröm, ibland får jag skäll och så ska det vara. Jag får vara med om saker jag inte fått uppleva om det inte varit för mitt politikerliv. Jag arbetar hårt, är hemifrån många timmar, men ibland kan jag också "ta ledigt" en eftermiddag eller två, utan att "be om lov". 

Trots att jag har ett av de roligaste jobben jag kan tänka mig, så funderar jag ibland på om jag gör "rätt sak", om jag använder min tid på det sätt jag vill. Jag kanske skulle jobba som lärare igen, skriva en roman, ägna mig åt någon välgörenhetsorganisation, omskola mig, flytta till Nepal, köpa en olivlund eller som tankarna går nu, driva en camping. Kan verkligen se mig själv som campingarrendator (eller vad det heter?). Jag kan se mig själv gå och plocka lite, sköta trädgården, koka kaffe, prata med gästerna och sälja lite från kiosken. Givetvis är det ingen stor camping, utan en liten, gästvänlig och personlig sort. Jag går barfota i gräset medan min hund springer bredvid, givetvis skiner solen och alla gästerna är trevliga och på gott humör. Toaletter och duschar fungerar som de ska, den vedeldade bastun är helt utan problem, gästerna kommer in i strid ström, glassen är lagom kall, kaffet alltid nybryggt, fåglarna kvittrar, barnen gungar och ungdomarna spelar kubb. Det är helt enkelt ett behagligt, stressfritt liv att sköta om en camping. 

Vän av ordning påpekar att det är hårt jobb, gräsklippare som krånglar, bokföring som ska skötas, ekonomin svår att få till, gäster som bråkar och avlopp som krånglar. En annan vän påpekar att jag efter ett tag skulle bli uttråkad i ösregnet och känna mig fast eftersom jag ensam måste sköta ruljansen och inte kommer ha råd att skaffa avbytare. Ytterligare en vän säger lite försiktigt att jag nog skulle sakna politiken.

Snälla ni, låt mig drömma, låt mig vara i min fantasi. Bara ett litet tag. Jag kommer inte att förverkliga alla mina drömmar, men jag tänker låta dem vara mina.

Sossepepp

Efter en innehållsrik helg i Örebro med cirka 800 socialdemokrater från 197 olika kommuner, var det ikväll dags för årsmöte med Växjös socialdemokrater. Jag har varit vice ordförande i ett år och fick förnyat förtroende att sitta i vårt VU. Varmt tack för det!  Ett spännande år med ny ombudsman, fantastisk dörrknackningskampanj, bra utåtriktade aktiviteter, styrelserräffar och många bra möten med engagerade sossar. Vi är över 1000 medlemmar här i Växjö. Coolt! Om ett par veckor träffas vi i den nya styrelsen för att planera och skapa bra förutsättningar för kommande år. Det finns mycket energi i vår rörelse som kan användas till mycket. På lördag ses vi tillsammans med övriga kommuner i Kronobergs län för distriktsårskonferens. Bra med mycket "sossepepp". 

Helgen var inspirerande och givande. Vår statsminister pratade om framtidstro för Sverige, om fler kollegor för de som jobbar i välfärden istället för lägre löner, om snabbare etablering genom arbete och utbildning, om ett Sverige där alla som kan ska arbeta, resurser ska fördelas rättvis och vi ska ha en trygg välfärd. Den svenska modellen ska utvecklas! Vi har lägre arbetslöshet än på sju år, tillväxten stiger och budgetunderskottet minskar. 95 av 107 vallöften är påbörjade. Till exempel satsningar på skolan. Detta, tycker jag, låter som en bra väg för Sverige. Ett bra sätt att skapa ett land som håller ihop istället för glider isär. 

Sen blev ju inte Örebrovistelsen mindre trevlig för att jag fick dansa med partikamrater inklusive ministrar :-) Det var värt blåsorna på fötterna. 

Jag har absolut roligaste jobbet! 

Största möjliga (köks)tystnad?

Haft ännu två bra dagar på två av våra grundskolor i Växjö. Igår följde jag en femma och idag var jag i årskurs sex. Det som slår mig när jag är på skolbesök är först och främst att vi har väldigt engagerade pedagoger och annan personal i Växjö kommun, att eleverna är framåt, energiska och trevliga men också att skolorna är väldigt olika. Olika är bra, men hur står det till med likvärdigheten? Bland annat ser det väldigt olika ut med digitala hjälpmedel. Både vilka som finns och hur de används i verksamheten. Något som tål att ses över tror jag. Imorgon väntar ett nytt besök på en annan grundskola. Det är mitt fjärde besök på en vecka. Jag lär mig mycket och får prata med många elever och medarbetare. Det är verkligen bra dagar på,jobbet.

Smålandsposten kontaktade mig idag med anledning av artikeln de hade idag angående den nya köksstrukturen. http://www.smp.se/inblick/dessa-kok-kan-mista-matlagningen/Tillagningskök ska läggas ner och Smålandsposten skriver om medarbetare som inte vågar uttala sig. De är rädda för vilka konsekvenser det kan få. Året är 2016 och anställda i kommunen vågar inte offentligt säga vad de tycker. Det är verkligen inte okej! Sådana strukturer kan vi inte ha. Våra medarbetare ska kunna använda sig av sin meddelarfrihet och vi ska ha ett öppet klimat där människor säger vad de tycker. Jag ser mycket allvarligt på detta. Att kök ska  läggas ner samtidigt som majoriteten säger att "maten ska lagas så nära sen som äter den som möjligt" får jag heller inte att gå ihop. Nej, gör om och för rätt! Att laga mat i våra förskolor har många fördelar, såväl pedagogiska som måltidsmässiga och miljömässiga. 

Den 8 mars hänger offerkoftan i garderoben

Jag är en lycklig feminist. Att vara kvinna är ett privilegium. Jag vet att kvinnligt värderas lägre än manligt och att normerna utgår från män. Jag vet att män generellt sett har högre löner och att det i många länder finns patriarkala strukturer som förtrycker kvinnor. Jag vet att uttaget av föräldraförsäkringen är ojämställt, att medicinsk forskning sker på män och att kvinnor oftare jobbar ofrivilligt deltid. Därför behövs vi feminister, därför måste vi fortsätta kämpa för jämställdhet. Jag vägrar dock att se mig som ett offer. Jag tänker inte tala om för min kloka dotter att hon drog nitlotten som blev född till tjej. Jag tänker inte säga till min smarta son att han är förfördelad för att hade blev född till kille. 

Jag är stolt över att vara kvinna och känner mig priviligerad. Det är inte ett dugg synd om mig. Den 8 mars, på internationella kvinnodagen, påminns jag om att kampen för jämställdhet har varit hård och lång, att kampen fortfarande pågår, inget är självklart och inget ska tas för givet. Jag målar mina naglarna röda, tar på mig snyggaste klänningen och högsta klackarna. Offerkofftan hänger långt in i garderoben. I min kamp för en mer jämställd värld, finns ingen plats för offermentalitet. Jag tänker gå ut i kampen där jag är som starkast, med rak rygg och stolt hållning. Jag tänker omfamna livet, mina vänner och världen. Kampen vinns inte med knuten näve utan med en öppen famn och tillit. 

Vän av ordning kan påpeka att det är lätt för mig, medelålders, priviligerad kvinna i ett av världens mest jämställda länder, och att jag tar alldeles för lätt på frågan. Tro mig, jämställdhet är inget jag tar lätt på. Det var jämställdhetsfrågan som fick mig att bli politiskt aktiv, och det är även idag en av mina hjärtefrågor. Däremot så tror jag inte att vi kommer framåt genom att beskriva verkligheten med elände och offer. Jag tror på styrka och lite jäklar anamma.  

Vilken vecka!

Vilken vecka! Bortsett från sedvanlig kommunala möten har jag, tillsammans med några andra politiker och tjänstepersoner från näringslivskontoret, besökt olika företagare i Växjö. Jag besökte bland annat gym, blomsterhandel, snabbmatskedja, VVS-konsulter och en rekryteringsfirma. Bra samtal om klimatet i Växjö. Vi fick både ris och ros och information om företagen. Jag har också varit på en mediautbildning med sossar från länet, lunchat med väninna jag träffar alltför sällan och annan lunch med annan trevlig person, möte med kommunens borgerliga vigselförrättare (japp, jag är en av dem, så slå till nu), träff och samtal med Lärarförbundet samt träffade kommunens revisorer angående årets bokslut. Under torsdagskvällen var jag på ett event med över 200 företagare på väster, I11 och i Arenastaden, där kommunen och företagarna informerade om vad som är på gång. Det är så mycket på gång att jag hissnar. Framtiden är spännande. 

Under fredagen "skuggade" jag en lärare på en högstadieskola under hens vardag. Passade också på att smaka skolmaten som var god. Vilket jobb lärarna och eleverna gör. Tillsammans jobbar de stenhårt för att eleverna ska nå sina mål. Jag hade en fin fin dag och hann även prata lite med en skolledare. Jag har sagt det förut och säger det igen, det är otroligt viktigt för mig att lärare låter mig följa dem och att jag får vara i klassrummen tillsammans med eleverna. Tusen tack för er öppenhet! 

Söndagen avslutade veckan med dörrknackning och samtal med växjöbor vars lägenheter ska säljas. Att prata med växjöbor är något av de roligaste jag kan göra. Denna veckan har det blivit många samtal av varierande slag, med företagare, elever, lärare, hyresgäster med flera.
Skulle gått på kommunens personalklubbs fest, men fick avboka i sista minut. 

Givetvis har jag även hunnit klappa lite på hunden, äta popcorn, skriva insändare, städa, träna, gå på teater (Brott och straff) och hälsa på stugan en sväng. Glädjande också att Vipers blev fyra i serien och nu väntar slutspel. Sen är det det där med att hinna sova också... 

Nu väntar ännu en ny spännande och intensiv vecka. Jag har nog världens roligaste "jobb"! Det är en stor förmån att få syssla mes kommunpolitik - faktiskt. 

Skolbesök

I fredags var jag på verksamhetsbesök. Det är både det roligaste och mest värdefulla jag gör i mitt uppdrag. Genom verksamhetsbesök får jag lite mer kunskap om hur det är ute i våra skolor och en känsla för hur stämningen är. Dessutom får jag prata med en massa härliga elever och personal. Det är väl investerad tid. Eftersom jag ofta väljer att "skugga" en lärare är jag beroende av att lärare vill ta emot mig och låta mig hänga med dem en hel dag. Det är jag tacksam över att så många vill. 

Jag känner inte igen den skolan som massmedia ibland beskriver. Man kan få för sig att svenska skolan är i fritt fall när man läser tidningar vissa tider. Det är inte det jag möter när jag är ute och besöker skolor. I fredags var inget undantag. Jag möts av nyfikna och vetgiriga elever. Jag möts av engagerade och duktiga lärare, skickliga assistenter, kunnig service- och ekonomipersonal. Visst beskriver många pedagoger de problem som finns. De beskriver resursbristen, svårigheter att få tag på vikarier, stora barngrupper och att tiden inte räcker till för alla barn. De klagar inte, gnäller inte, utan beskriver sin verklighet, sin faktiska arbetssituation. 

I fredags fick jag bland annat uppleva svenska, musik, bild, högläsning engelska och "guldstolen". Under det sista momentet fick eleverna stå på en guldmålad stol och berätta om vad de tyckte att de lyckats extra bra med denna veckan och vad de ska satsa på nästa vecka. De var otroligt modiga och pratade om sig själva inför klassen. De pratade till och med i mikrofon. Under lunchen (god soppa och nybakat, varmt bröd) fick jag tillfälle att prata lite mer med både elever och lärare. Eleverna hade många förslag på hur skolan kunde bli bättre, men var mest nöjda.

Att skolan i Växjö fungerar bra beror framförallt på pedagogernas engagemang. Därför oroar det mig att sjuktalen ökar och att vi har problem med kompetensförsörjningen. Fler måste vilja bli lärare och de som är lärare måste både vilja och orka arbeta längre. Läget är akut i hela Sverige!  Att stärka läraryrket är en central framtidsfråga för Sverige.

Så här fint är det hos klass 3C på Pilbäcksskolan

Vi socialdemokrater arbetar för:

- höjda lärarlöner och fler karriärvägar i läraryrket. Stort ansvarstagande och utveckling ska premieras

- att stora klasser ska bli mindre så lärarna får mer tid med varje elev

- fler speciallärare och specialpedagoger

- kompetensutveckling för lärare för att utveckla och professionalisera läraryrket.

- att utveckla lärarutbildningen genom fler lärarledda undervisningstimmar och större forskningsförankring

minskad administration – låt lärare vara lärare

Jag kommer fortsätta besöka förskolor och skolor och samtala med både barn, elever och pedagoger. Det är det bästa sättet för mig att kunna fatta smarta beslut och föra Växjös skolor framåt. Tack för att ni tar emot mig! 

    

Ökade klyftor i Europas blå-gröna stad

Delar av dettabligginläg är ett Facebookinlägg

Växjö blir en allt mer ojämlik kommun. Klyftan mellan de som har och de som inte har blir allt större. Det är inte ok. I nio år har vi haft en borgerlig majoritet i Växjö. I åtta år i Sverige. Det har satt sina spår. Det måste ske en förändring. I riksdagen har vi äntligen fått en budget som för första gången på nio är gynnar de som behöver det som bäst. Ojämlikhet skapar rädsla och utanförskap och ger bruna krafter luft under vingarna. Detta måste bekämpas. Ojämlika samhälle tjänar ingen på. Bara jämlikhet och solidaritet skapar ett bättre samhälle för alla.

Mig äger ingen

Jag har blivit sexuellt ofredad och fått sexistiska kommentarer ropade efter mig flera gånger. Sexuellt antastad två gånger. Ingen gång har det varit ensamkommande flyktingpojkar eller någon nyanländ. Varje gång har det varit vita män över 18 år. Det kan vara en slump och är egentligen inte det viktigaste. Jag kommer till det senare. Ingen av gångerna har det blivit tidningsrubriker. En gång blev det en polisanmälan som inte ledde någon vart. Några gånger har jag mått ganska dåligt efteråt. Någon gång har jag blivit förbannad, rutit till och andra gånger har jag nästan inte brytt mig . 

Det jag funderar över är vad det är som gör att de män som utsätter kvinnor för ovanstående, oavsett vilka de är, tar sig rätten att tro att de har tillträde till kvinnors kroppar. Vad är det som gör att vissa  män tror att de äger kvinnor och kan ta sig olika friheter? Nu har dessutom några män använt oss kvinnor i sin rasistiska lynchmobb. De vill skydda "sina kvinnor". Vi kvinnor är inte någons kvinna. Mig äger ingen. Jag är min egen. Jag vill inte att min kropp ska användas i rasistiska syften. 

Det har varit många diskussioner när det gäller sexuella trakasserier om det beror på kultur eller kön. Det är kvinnor som trakasseras. Det är kvinnor som som utsätts för sexuella övergrepp. Det är kvinnor som får utstå mäns blickar, oönskade händer och gliringar. Detta är en fråga om kön. Manligt värderas högre än kvinnligt. Manliga ideal är "finare" än kvinnliga. Män har högre rang än kvinnor. Så länge det är så kommer män att fortsätta ta sig friheter - friheten att försvara och skydda "sin" kvinna, friheten att utnyttja kvinnor på olika sätt och friheten att vara överordnad. 

Den ordningen måste vi ändra på. Det gör vi inte genom rasism. 

resume vecka 4 plus tre

Förra veckan var intensiv. På måndagen var det "Araby Direkt", tisdagen var det Kommunfullmäktige, onsdag-torsdag var jag i Malmö på jämställdhetsdagarna och under fredagen hade jag diverse möten. På lördagen var det kulturnatten och på söndagen knackade vi dörr. Varje sak för sig har en historia. Den intensiva veckan gjorde att jag åkt på någon slags infektion så jag fick befria nig från kvällsarbete i måndags och igår var det sängläge. Idag var jag dock på benen med hjälp av Ipren och Alvedon  och satt ordförande på nämndens sammanträde eftersom vår ordförande var ännu sjukare. Tycker dock att det är trevligare att vara ordförande än sitta bredvid.
Men för att återgå till förra veckan.
När "Araby Direkt", som är dialogmöte med växjöbor, i det här fallet boende i Araby, formellt var slut stannade jag och en partikollega kvar och pratade i över en timme till. Här var det intressanta samtal med unga växjöbor om hur de ville bli bemötta och lyssnade på. Vi utbytte kontaktuppgifter med många och jag hoppas att dialogen fortsätter. Jag försöker vara på Araby så ofta jag kan och diskuterar gärna vidare.
På tisdagens fullmäktige var det måltidsorganisationen och köksstrukturen i fokus. Majoriteten hade noll koll på vad de vill och deras argumentation håller inte. De vill "laga maten så nära den som äter som möjligt" men samtidigt drar de ner på tillagningskök till förmån för serveringskök. De ska gör en besparing på måltidsorganisationen som nu visar sig bli en fördyring. Vi socialdemokrater var dock pålästa och argumenterade väldigt bra för vårt förslag. Vi vill att det ska finnas möjlighet att laga mat i alla kök och vi vill inte ha en köp och sälj organisation. Nu blev det ju tyvärr majoritetens förslag som gick igenom, just för att de är en majoritet. Typiskt! Dåligt för Växjös äldre och barn.
På jämställdhetsdagarna var jag först på Högnivåmöte med kommunalråd och liknande tillsammans med de tjänstepersoner som arbetar med frågan. Åsa Regner var där och vi hade bra diskussioner. Seminarierna under dagarna var bra men herre Gud vad långsamt jämställdhetsarbetet går. Här kan du läsa vad jag skrivit tidigare.
Lördagens kulturnatt hade bra utbud. Jag började redan klockan 14, så hann med en hel del. Missade också en massa.
Under söndagen knackade vi dörr på norr hos de vars lägenheter ska säljas, med vår kampanj "Rör inte våra hem" Alltid roligt att möta växjöbor och höra vad de tycker. De flesta vill inte att fastigheterna ska säljas utan vill bo kvar i allmännyttan.
I måndags hade vi beredning och under eftermiddagen var jag på,ett kort besök på Kungsmadskolan.
Igår var jag nerbäddad och idag hade vi som sagt sammanträde i utbildningsnämnden. Det som tog mest tid var årsrapporten. Det är oroväckande att andelen behöriga till nationella program på gymnasiet sjunker samt att sjukdagarna hos personalen ökar.
Detta var bara en snabb resumé över senaste veckan. Finns mycket att säga om allt, men är  lite för trött nu.
Jag är känslomässigt labil, överväldigad, sorgsen, gapskrattar o orolig i hjärnan. Tänkte ett tag att jag kanske håller på att bli tokig, men nu är jag på det klara med att det beror på att jag är 48 år. Välkommen till denna period i livet. Vi får hänga ett tag, du o jag. 

Popcornets och mötenas dag

På tisdagsmorgnar träffas vi sossar i bibliotekets kafeteria, dricker kaffe och pratar om veckan som kommer och veckan som varit. Idag blev det mycket samtal om den kommande utförsäljningen av över 2000 lägenheter i Växjöbostäders bestånd, som den moderatledda majoriteten har beslutat om. Det definitiva beslutet kommer upp på kommunfullmäktiges sammanträde i februari. Det är människors hem det handlar om. Det skapar såklart oroa hos många. Själv bor jag i en av allmännyttans hyreslägenhet (Växjöbostäder) och trivs utmärkt. En del personer i allmänhet, och politiker i synnerhet, verkar tro att det är synd om oss som bor i hyresrätt och inte "kan" äga våra lägenheter. Det är inte ett dugg synd om mig. Jag tycker att hyresrätten är en praktisk boendeform som passar mig där jag befinner mig i livet, just nu. Jag "hyr mig fri" från fönsterbyten, målning, trasig diskmaskin, rinnande toastol, läckande tak etcetera. Praktiskt!

Under förmiddagen hade vi kommunstyrelsens arbetsutskott där vi bland annat pratade om de företagsbesök vi har gjort och de som ska göras. Det är alltid spännande och lärorikt att besöka företagen i kommunen, både stora och små. Vecka nio är det dags för en intensiv vecka med företagsbesök nästa gång. Kul! 

Efter en trevlig lunch var det dags för kommunens organisations och personalutskott att sammanträda. Tisdagar går verkligen i mötenas tecken. 

Hann en kort runda till kommunens gym innan jag åkte till Diakonicentrum för att delta på Noaks Arks styrelsemöte för att valbereda lite. 

Tog sen en tur till Araby Arena. Kvällens Zumba var inställd men jag åkte dit ändå och samtalade i stället med en gäng ungdomar som hade många tankar om hur de ville att deras vardag ska vara och om hur deras stadsdel kan utvecklas. Jag hoppas att de återkommer! Fortsatte sedan samtal med bland annat improviserad språkträning med några av kvinnorna som skulle varit på Zumban. Blev många skratt och mycket värme och kanske ny vänskap.

Väl hemma poppade jag en stor gryta popcorn för att fira popcornets dag (hade eventuellt poppat i alla fall ;-)) och nu gå igenom ärendena inför morgondagens sammanträde med utbildningsnämndens arbetsutskott en sista gång. 

Fin dag idag!

En typiskt otypisk dag

Dagen började med att jag försov mig. Och plötsligt upptäcker jag mitt i morgonrusning att jag har en hund. Det kan verkligen komma som en total överraskning för mig, (Jag har haft honom i sex år) som tur är vill han inte få så långt när det är kallt. Jag kom någon minut sent till beredningen vi har varje måndag. Presidiet i utbildningsnämnden träffas tillsammans med förvaltningschef och andra personer som har aktuella ärenden. Bra forum där vi löser en del. Efter beredningen blev det lite snack med några partikamrater. Det pratas mycket om utförsäljningen av över 2000 hyresrätter nu. Vi vill som bekant att vi ska fortsätta äga tillsammans.

Idag har jag gjort något av det roligaste jag kan göra i mitt jobb. Jag har haft besök av elever på kommunhuset för att prata om kommunen och hur det är att vara politiker. Denna gång var det elever från Katedralskolan, årskurs ett på ekonomiprogrammet. Det blir också ett tillfälle att reflektera över mitt eget arbete. 

Nu ikväll hade vi möte med representanter för de olika S-föreningarna. Jag var där i egenskap av vice ordförande i arbetarkommunen. Det var ett bra möte, effektivt och det kom fram bra tankar och goda idéer. Det blev ännu en kväll hemifrån men ändå okej tid. 

Nu läser jag handlingar inför morgondagens sammanträden. 

Nyheterna fortsätter bevaka skandalen kring kommunal och MWs lägenhet. Får se vart det bär...

Det är fortfarande kallt ute. Ska det vara så här? 

Lite trött på söndagen?

Söndagkväll. Sitter i soffan med hunden bredvid mig, båda mätta o varma, trots kylan ute. Ska strax lägga mig. Vipers (innebandy) spelade oavgjort idag och är åter på slutspelsplats. Himla bra. Vilken vecka! När jag tänker tillbaka på den känns det som flera månader. 

Det känns som om världen har blivit helt galen. Jag hoppas att den skärper till sig snart. Orkar nästan inte sätta på nyheterna längre. Vem behöver andrum och vilka har kollapsat? Våra sinnen försöker hantera allt från barn som svälter o fryser ihjäl i Syrien till att medlemsavgiftens i Kommunal går till krognotor. Män som kränker kvinnor, våldtar och är allmänt vidriga. Mitt i allt ska vi sortera skärp, förhålla oss till hur djuren har det, koldioxidutsläpp, världshavens nedsmutsning, tillsatser i maten och så vidare. Till råga på allt dog David Bowie och många andra. Inte undra på att man är trött en söndagskväll. (Vill bara påpeka att exemplens ovan är helt oberoende av varandra och ska ej jämföras...) 

Det har varit en intensiv vecka för mig också, personligen. Träffat intressanta människor i mitt arbete och utanför. Ibland är det svårt för mig att veta vad som är jobb eller inte. Bortsett från diverse möten och beredningar på kommunen har jag besökt Araby Park Arena, entrepenörer, Växjö o co med Växjökonferensen med flera. Jag har också varit på föreningen Noaks Ark och kvinnojouren Blendas styrelsemöte, i vilka föreningar jag sitter i valberedningen. En kväll var jag på diakonicentrum o lyssnade på information om volontärer på Vinternatt (natthärbärge för EU-migranter), en annan kväll var jag på Tallgården o lyssnade på Växjöbor som bor på Araby samt besökte Tallgårdens minibibliotek. I fredags var jag och såg filmen "My lite My Lesson" som kvinnojouren och brottsofferjouren visade. Den handleda om en ung tjej och hur hon upplevde våld i familjen. Otroligt stark film som fick i gång många tankar hos mig och andra. 

I lördags hade jag släktträff hemma. Det var fint. 

Den moderatledda majoriteten ska sälja över 2000 lägenheter i Växjö, vilka meddelades i fredags. Min var inte en av dem. Mina grannar, de som jag pratat med, var lättade

I veckan har jag också fått tok- och hotbrev hem i omgångar. Klassiska med tidningsurklipp och så. Vi har bra system, där säkerhetsavdelningen tar hand om dem och hanterar dem enligt  konstens alla regler. Det är bra. Jag är tacksam över att jag har ett jobb som inspirerar och som känns meningsfullt. 

Min a-kassa meddelade att jag kan vara med även om jag är förtroendevald. 

Min lägenhet är full av tulpaner, också några rosor och orkidéer. Det är fint. 

Veckan har varit otroligt kall och värmen på ovanvåningen fingerar inte så bra. 

Nu ska jag hämta tvätten i tvättstugan, smörja in mitt brännsår och sova. Visst är det okej att vara lite trött en söndagskväll?