Låt mig drömma

Missförstå mig inte, jag stortrivs med livet som politiker. Tycker att det jag gör är lärorikt, stimulerande, omväxlande och faktiskt ganska viktigt. Jag får träffa många människor, ibland får jag beröm, ibland får jag skäll och så ska det vara. Jag får vara med om saker jag inte fått uppleva om det inte varit för mitt politikerliv. Jag arbetar hårt, är hemifrån många timmar, men ibland kan jag också "ta ledigt" en eftermiddag eller två, utan att "be om lov". 

Trots att jag har ett av de roligaste jobben jag kan tänka mig, så funderar jag ibland på om jag gör "rätt sak", om jag använder min tid på det sätt jag vill. Jag kanske skulle jobba som lärare igen, skriva en roman, ägna mig åt någon välgörenhetsorganisation, omskola mig, flytta till Nepal, köpa en olivlund eller som tankarna går nu, driva en camping. Kan verkligen se mig själv som campingarrendator (eller vad det heter?). Jag kan se mig själv gå och plocka lite, sköta trädgården, koka kaffe, prata med gästerna och sälja lite från kiosken. Givetvis är det ingen stor camping, utan en liten, gästvänlig och personlig sort. Jag går barfota i gräset medan min hund springer bredvid, givetvis skiner solen och alla gästerna är trevliga och på gott humör. Toaletter och duschar fungerar som de ska, den vedeldade bastun är helt utan problem, gästerna kommer in i strid ström, glassen är lagom kall, kaffet alltid nybryggt, fåglarna kvittrar, barnen gungar och ungdomarna spelar kubb. Det är helt enkelt ett behagligt, stressfritt liv att sköta om en camping. 

Vän av ordning påpekar att det är hårt jobb, gräsklippare som krånglar, bokföring som ska skötas, ekonomin svår att få till, gäster som bråkar och avlopp som krånglar. En annan vän påpekar att jag efter ett tag skulle bli uttråkad i ösregnet och känna mig fast eftersom jag ensam måste sköta ruljansen och inte kommer ha råd att skaffa avbytare. Ytterligare en vän säger lite försiktigt att jag nog skulle sakna politiken.

Snälla ni, låt mig drömma, låt mig vara i min fantasi. Bara ett litet tag. Jag kommer inte att förverkliga alla mina drömmar, men jag tänker låta dem vara mina.

Sossepepp

Efter en innehållsrik helg i Örebro med cirka 800 socialdemokrater från 197 olika kommuner, var det ikväll dags för årsmöte med Växjös socialdemokrater. Jag har varit vice ordförande i ett år och fick förnyat förtroende att sitta i vårt VU. Varmt tack för det!  Ett spännande år med ny ombudsman, fantastisk dörrknackningskampanj, bra utåtriktade aktiviteter, styrelserräffar och många bra möten med engagerade sossar. Vi är över 1000 medlemmar här i Växjö. Coolt! Om ett par veckor träffas vi i den nya styrelsen för att planera och skapa bra förutsättningar för kommande år. Det finns mycket energi i vår rörelse som kan användas till mycket. På lördag ses vi tillsammans med övriga kommuner i Kronobergs län för distriktsårskonferens. Bra med mycket "sossepepp". 

Helgen var inspirerande och givande. Vår statsminister pratade om framtidstro för Sverige, om fler kollegor för de som jobbar i välfärden istället för lägre löner, om snabbare etablering genom arbete och utbildning, om ett Sverige där alla som kan ska arbeta, resurser ska fördelas rättvis och vi ska ha en trygg välfärd. Den svenska modellen ska utvecklas! Vi har lägre arbetslöshet än på sju år, tillväxten stiger och budgetunderskottet minskar. 95 av 107 vallöften är påbörjade. Till exempel satsningar på skolan. Detta, tycker jag, låter som en bra väg för Sverige. Ett bra sätt att skapa ett land som håller ihop istället för glider isär. 

Sen blev ju inte Örebrovistelsen mindre trevlig för att jag fick dansa med partikamrater inklusive ministrar :-) Det var värt blåsorna på fötterna. 

Jag har absolut roligaste jobbet! 

Största möjliga (köks)tystnad?

Haft ännu två bra dagar på två av våra grundskolor i Växjö. Igår följde jag en femma och idag var jag i årskurs sex. Det som slår mig när jag är på skolbesök är först och främst att vi har väldigt engagerade pedagoger och annan personal i Växjö kommun, att eleverna är framåt, energiska och trevliga men också att skolorna är väldigt olika. Olika är bra, men hur står det till med likvärdigheten? Bland annat ser det väldigt olika ut med digitala hjälpmedel. Både vilka som finns och hur de används i verksamheten. Något som tål att ses över tror jag. Imorgon väntar ett nytt besök på en annan grundskola. Det är mitt fjärde besök på en vecka. Jag lär mig mycket och får prata med många elever och medarbetare. Det är verkligen bra dagar på,jobbet.

Smålandsposten kontaktade mig idag med anledning av artikeln de hade idag angående den nya köksstrukturen. http://www.smp.se/inblick/dessa-kok-kan-mista-matlagningen/Tillagningskök ska läggas ner och Smålandsposten skriver om medarbetare som inte vågar uttala sig. De är rädda för vilka konsekvenser det kan få. Året är 2016 och anställda i kommunen vågar inte offentligt säga vad de tycker. Det är verkligen inte okej! Sådana strukturer kan vi inte ha. Våra medarbetare ska kunna använda sig av sin meddelarfrihet och vi ska ha ett öppet klimat där människor säger vad de tycker. Jag ser mycket allvarligt på detta. Att kök ska  läggas ner samtidigt som majoriteten säger att "maten ska lagas så nära sen som äter den som möjligt" får jag heller inte att gå ihop. Nej, gör om och för rätt! Att laga mat i våra förskolor har många fördelar, såväl pedagogiska som måltidsmässiga och miljömässiga. 

Den 8 mars hänger offerkoftan i garderoben

Jag är en lycklig feminist. Att vara kvinna är ett privilegium. Jag vet att kvinnligt värderas lägre än manligt och att normerna utgår från män. Jag vet att män generellt sett har högre löner och att det i många länder finns patriarkala strukturer som förtrycker kvinnor. Jag vet att uttaget av föräldraförsäkringen är ojämställt, att medicinsk forskning sker på män och att kvinnor oftare jobbar ofrivilligt deltid. Därför behövs vi feminister, därför måste vi fortsätta kämpa för jämställdhet. Jag vägrar dock att se mig som ett offer. Jag tänker inte tala om för min kloka dotter att hon drog nitlotten som blev född till tjej. Jag tänker inte säga till min smarta son att han är förfördelad för att hade blev född till kille. 

Jag är stolt över att vara kvinna och känner mig priviligerad. Det är inte ett dugg synd om mig. Den 8 mars, på internationella kvinnodagen, påminns jag om att kampen för jämställdhet har varit hård och lång, att kampen fortfarande pågår, inget är självklart och inget ska tas för givet. Jag målar mina naglarna röda, tar på mig snyggaste klänningen och högsta klackarna. Offerkofftan hänger långt in i garderoben. I min kamp för en mer jämställd värld, finns ingen plats för offermentalitet. Jag tänker gå ut i kampen där jag är som starkast, med rak rygg och stolt hållning. Jag tänker omfamna livet, mina vänner och världen. Kampen vinns inte med knuten näve utan med en öppen famn och tillit. 

Vän av ordning kan påpeka att det är lätt för mig, medelålders, priviligerad kvinna i ett av världens mest jämställda länder, och att jag tar alldeles för lätt på frågan. Tro mig, jämställdhet är inget jag tar lätt på. Det var jämställdhetsfrågan som fick mig att bli politiskt aktiv, och det är även idag en av mina hjärtefrågor. Däremot så tror jag inte att vi kommer framåt genom att beskriva verkligheten med elände och offer. Jag tror på styrka och lite jäklar anamma.  

Vilken vecka!

Vilken vecka! Bortsett från sedvanlig kommunala möten har jag, tillsammans med några andra politiker och tjänstepersoner från näringslivskontoret, besökt olika företagare i Växjö. Jag besökte bland annat gym, blomsterhandel, snabbmatskedja, VVS-konsulter och en rekryteringsfirma. Bra samtal om klimatet i Växjö. Vi fick både ris och ros och information om företagen. Jag har också varit på en mediautbildning med sossar från länet, lunchat med väninna jag träffar alltför sällan och annan lunch med annan trevlig person, möte med kommunens borgerliga vigselförrättare (japp, jag är en av dem, så slå till nu), träff och samtal med Lärarförbundet samt träffade kommunens revisorer angående årets bokslut. Under torsdagskvällen var jag på ett event med över 200 företagare på väster, I11 och i Arenastaden, där kommunen och företagarna informerade om vad som är på gång. Det är så mycket på gång att jag hissnar. Framtiden är spännande. 

Under fredagen "skuggade" jag en lärare på en högstadieskola under hens vardag. Passade också på att smaka skolmaten som var god. Vilket jobb lärarna och eleverna gör. Tillsammans jobbar de stenhårt för att eleverna ska nå sina mål. Jag hade en fin fin dag och hann även prata lite med en skolledare. Jag har sagt det förut och säger det igen, det är otroligt viktigt för mig att lärare låter mig följa dem och att jag får vara i klassrummen tillsammans med eleverna. Tusen tack för er öppenhet! 

Söndagen avslutade veckan med dörrknackning och samtal med växjöbor vars lägenheter ska säljas. Att prata med växjöbor är något av de roligaste jag kan göra. Denna veckan har det blivit många samtal av varierande slag, med företagare, elever, lärare, hyresgäster med flera.
Skulle gått på kommunens personalklubbs fest, men fick avboka i sista minut. 

Givetvis har jag även hunnit klappa lite på hunden, äta popcorn, skriva insändare, städa, träna, gå på teater (Brott och straff) och hälsa på stugan en sväng. Glädjande också att Vipers blev fyra i serien och nu väntar slutspel. Sen är det det där med att hinna sova också... 

Nu väntar ännu en ny spännande och intensiv vecka. Jag har nog världens roligaste "jobb"! Det är en stor förmån att få syssla mes kommunpolitik - faktiskt.