fredag 20 december 2019

Önskelista till tomten

Hej Tomten!
Jag brukar inte skriva någon önskelista, så därför hoppas jag att du läser den lite extra noga i år. Det är sista året på tiotalet, ett decennium då mänskligheten inte imponerat så mycket på mig. Det har varit väldigt rörigt här på slutet. Jag önskar mig varken rökelse, myrra eller guld, inte ens en ny mobiltelefon eller en hund.

Bästa tomten, jag önskar mig medmänsklighet, ett varmare samhälle som präglas av förståelse och solidaritet. Jag önskar mig ett samhälle där alla barn vågar drömma om framtiden och att de möts av vuxna som ser dem, lyssnar på dem och låter de bli sitt bästa jag. Jag önskar mig ett samhälle där människor bemöter varandra med kärlek och förståelse istället för med hat och misstänksamhet, ett samhälle där vi tar hand om varandra istället för att endast se till vårt eget bästa.

Jag vet att min önskelista kanske är lite svår för dig att uppfylla, men jag tror att du kan det. Det gör inget om du inte hinner till julafton men det är ganska bråttom för det gååt fel håll nu. Jag tycker inte om den samhällsutvecklingen jag ser. Om du uppfyller mina önskningar så har jag ett nyårslöfte att ge dig. Jag lovar att jag ska arbeta hårt för ett mer jämlikt samhälle. Ett samhälle där alla kan färdas väl, där alla får komma till tals och vi har samma livschanser. Jag tror vi kan göra det här tillsammans.

Några säger att tomten inte finns och att det därför inte är någon idé att skriva en önskelista, men om vi inte har några önskningar hur ska vi då kunna drömma om en bättre framtid? Kanske finns du inte men så här några dagar före jul vill jag gärna tro det.

Snälla tomten, nu strör jag det sista glitterströsslet över mitt pepparkakshus och sköljer ner en lussebulle med ljummen glögg. Jag lägger snart ett nytt år bakom mig och inväntar ett nytt decennium. Det är både spännande och lite skakigt. Jag vet att det inte räcker att önska sig saker utan att vi även måste "få det gjort". Mer medmänsklighet skapar vi alla tillsammans och genom att vara goda förebilder. Jag försöker vara det och önskar att även du är en. Så jag hoppas att du är både snäll och nykter när du besöker oss på tisdag.
God jul och hoppas att dina nissar har kollektivavtal
önskar Malin

lördag 26 oktober 2019

Vi måste vara rädda om jästen i degen

Kultur är inte grädden på moset utan jästen i degen, sade en av dem som arbetar med kuturfrågor i kommunen till mig. 
Precis så är det. Det är svårt att mäta kultur eller se nyttan av den, ändå vet vi att  tillgång till kulturupplevelser fyller andra funktioner, mer långsiktiga än samhällsnyttan. Kultur berikar oss som människor, ger oss nya perspektiv, förkjuter normer och får oss att ifrågasätta värderingar. Kultur förenar samhällen och får männsikor att mötas oberoende av klass, kön eller etnicitet. De flesta av oss både producerar och konsumerar kultur utan att vara medvetna om det. För att kultur ska föra oss samman istället för att utestänga och konservera behöver vi mötesplatser såsom konsthall och bibliotek. Några av de få platser i vårt samhälle som inte kräver något tillbaka av besökarna.
Kultur är ingen lyx som ska få oss att må lite bättre, bli lite gladare eller friskare. Kulturen är det som får både enskilda och vårt samhälle att växa och utvecklas. Det är alltså en nödvändighet. I ungern avsätts konstnärliga ledare, i Sölvesborg "censureras" biblioteken, mer än var tredje författare i Sverige lever under hot, konstverk förfaller och för ett tag sedan råkade man måla över ett av världens äldsta graffitiverk. När kulturen hotas, hotas även vårt öppna, demokratiska samhälle.
När kommuner och regioner har knaper budget är det enkelt att dra ner på icke lagstadgad verksamhet, som till exempel kultur. Detta är dock att bita sig själv i svansen då det på lång sikt kommer göra såväl människor som samhällen fattigare. Det finns andra exempel på saker en del politiker drar in på. Saker som de tror är "grädden på moset" men som i själva verket är livsnerven. Vi ser det inom till exempel äldreomsorgen. Hundar som gör att våra gamla känner sig piggare och håller sig friskare ska det sparas på. Extratjänster inom välfärden som dels avlastar ordinarie personal men som också tillför goda livsvillkor för våra äldre, aktivitetshandledare som skapade mervärde på särskilda boenden är borta, sparade på.
Vilket samhälle får vi när vi håller minsta möjliga nivå? När endast det som kan mätas som samhällsnytta får ta utrymme. Vilket samhälle får vi när vi tar bort jästen från degen? När vi slutar växa och utvecklas.
Jag tror att det är ett stort misstag att inte inse, utan bara se, vad som gör nytta. Vi lever i en tid då demokratin på riktigt är hotad. Genom att bara fokusera på den lagstadgade verksamheten kommer demokratin att behöva stå tillbaka. Jästen tas bort och degen som lämnas kvar blir seg och torr efter sin tid i ugnen. Jag är orolig att vårt demokratiska samhälle och vår välfärd tas för givna. Vi behöver försvara dem, i varje generation.
Hur hänger detta då ihop med kultur och hundar? Varken kultur eller hundar är grädden på moset, de är jästen i degen.


måndag 19 augusti 2019

Sluta känna skam

Sluta känna skam
Skäms du när du köper ännu en plastkasse i matbutiken för att alla dina tygkassar ligger hemma?
[skam] djupt rotad känsla av att bli utsatt för allmän missaktning eller allmänt förakt (ofta med åtföljande känslor av mindervärdighet och blygsel); känsla av blygsel (och mindervärdighet) över att inte duga till eller förkastlig handling
flygskam, köttskam, barnskam, inte-få-barnskam, plastskam, tråkigt-socialt-livskam, fettskam, kolhydratskam, inte-göra-karriärskam... ja, listan över saker vi kan känna skam över kan göras lång. Skam och med den känslan av att känna sig föraktad, mindre värd eller värdelös är en högst obehaglig känsla. Därför används den också som en effektiv härskarteknik i bland annat "det politiska splelet". Att angripa sina meningsmotståndare med skuld och skam kan vara effektivt men samtidigt ett väldigt lågt sätt att föra en debatt på. Det finns tillfällen då jag känt mig helt oduglig efter en debatt på grund av meningsmotståndarens hätska sätt att använda härskartekniker. Jag värväntar mig mer av politiker. Vi ska alltid angripa motståndarens argument och inte personen som lägger fram dem. 
Skam är en känsla och har alltså inget med verkligheten att göra. Känslor är individuella och regleras framför allt i limbiska systemet, en av de utvecklingshistoriskt äldsta delarna av vår hjärna. Olika signalsubstanser påverkar känsloupplevelser och sinnesstämning. Vi är med andra ord ganska försvarslösa. Skam är en grundläggande känsla och får oss att vilja anpasssa oss till gruppen. 
Låt oss återgå till flygskam och köttskam. De flesta forskarna är tvärsäkra - vi måste flyga mindre och äta mindre kött för klimatets skull.  Det är helt orimligt att lägga stora delar av ansvaret på klimatet på den ensklide. Den som har störst känsla av skam tar ansvar medan den skamlöse lever vidare som om inget hade hänt. Det kan ju ändå inte vara vägen? Klimatångest räddar inte vår planet. Medan arbetarklassen lastar cykelkärran full av barn på morgonen för att lämna på förskola och fritids, bokar medelklassen årets andra semesterrresa till Thailand. Jag vet att beskrivningen är både ensidig och raljerande men ibland behövs det för att göra saker tydligt. Givetvis har vi som konsumenter ett ansvar men framför allt måste vi få till politiska styrmedel på strukturell nivå. 
Politiken måste fatta, ibland impopulära, beslut och göra det enklare för människor att välja rätt och svårare att göra fel. Att enskilda individer lever i skuld och skam är ingen långsiktig lösning. Den långsiktiga lösningen måste komma från modiga politiker som låter limbiska systemet stå tillbaka och istället tänker logiskt och rationellt. 
Så det är dags att sluta skämmas och istället göra något konstruktivt. Jag tänker fortsätta ta tåget istället för flyget till Stockholm, inte äta kött eller vräka i mig snabba kolhydrater. Det gör jag inte för att jag annars skulle känna skam, utan för att jag vet att det är bra både för mig och klimatet.

fredag 24 maj 2019

kvinnors frihet

Här är min krönika i dagens Växjöbladet, Kronobergaren


Aborträtten är hotad i många länder. Vi är många som blivit upprörda över hur man i bland annat i Guatemala och flera delstater i USA vill göra stora inskränkningar i aborträtten. De vill till och med gå så långt att abort i princip förbjuds. Läkare som utför aborten straffas hårdare än om den begått ett mord. Kvinnor förvägras därmed rätten att själva bestämma över sina kroppar. 

Även i Europa är aborträtten hotad, på Malta är abort helt förbjudet, i Polen får abort bara göras om det är fara för kvinnans liv, om fostret är skadat eller graviditeten är en följd av våldtäkt. I Italien och i flera andra länder vägrar läkare och barnmorskor utföra aborter och har stöd för detta. Vissa kallar det samvetsfrihet, jag kallar det en vägran att ge kvinnor den vård de har rätt till. Kvinnor slutar inte göra abort för att det är förbjudet, de riskerar att dö för att de tvingas göra det på olagliga sätt. Givetvis ska kvinnor bestämma över sina egna kroppar och ingen ska tvingas fullfölja en oönskad graviditet mot sin vilja. 

Inte heller i Sverige är aborträtten självklar. Sverigedemokraterna vill sänka gränsen för fri abort till vecka 12, från dagens vecka 18. Både Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna har dessutom deklarerat att det ska vara möjligt för barnmorskor att vägra utföra aborter av ideologiska skäl.  

Det som pågår i Europa och resten av världen är att en grupp människor, mestadels konservativa män, vill inskränka kvinnors rättigheter att själv bestämma över sina kroppar och begränsa kvinnors frihet.  

Samma grupp av konservativa män förnekar klimathotet och äventyrar arbetarnas rätt till säker arbetsmiljö. 

Kampen för jämställdhet har inte varit enkel och vi kan aldrig slå oss till ro. Gång på gång utmanas kvinnors frihet av konservativa krafter som verkar vilja gå tillbaka till tiden då kvinnor stod vid spisen och födde barn.  

Idag är det 100 år sedan socialdemokratiska och liberala kvinnors kamp för kvinnlig rösträtt vann gehör i Sverige. Sverige blev en demokrati när kvinnor fick rösta. Det uppmärksammas på flera håll i landet. Det bästa sättet du kan uppmärksamma den på är att använda din rösträtt på söndag. Den 26 maj går Europa till val. Låt detta valet visa vägen för att vi vill ha ett öppet Europa, där vi vill stärka kvinnors rättigheter, inte försämra dem. Låt inte de konservativa partigrupperna växa. På söndag lägger jag min röst på socialdemokraterna, för kvinnornas, arbetarnas och klimatets skull.  

Malin Lauber (S), kommunalråd

måndag 1 april 2019

Godkända betyg, annars inget kommunalt sommarjobb

Det var längesedan jag var så förbannad som idag. Den moderatledda majoriteten, även kallad Blågröna Växjö (M, KD, L, C o MP) har bestämt att elever som får kommunala sommarjobb måste vara godkända i svenska och matte. Det är en politik som skiljer på ungdom och ungdom. En politik som segregerar och lämnar unga utanför gemenskap och socialt sammanhang. En politik som är kontraproduktiv. De ungdomar som bäst skulle behöva ett sommarjobb blir utan. Detta är en politik som både fack och forskare ifrågasätter. Detta kommer inte att öka antalet gymnasieungdomar som får godkända betyg. Det kommer att öka antalet ungdomar som inte får erfarenhet av ett jobb eller som inte får vara i ett socialt sammanhang och därmed riskerar att stå utanför samhället.

Här kan du läsa om förslaget och här vad forskaren säger

Det är en mycket cynisk syn på unga människor. Politikerna i majoriteten utgår från att eleverna som inte klarar godkänt är lata och bara behöver rycka upp sig lite. Tyvärr är livet och livssituationen för dessa ungdomar mer komplicerat än så. Det finns förmodligen lika många anledningar till att man inte har godkända betyg som det finns unga. Nej, istället borde denna grupp prioriteras så att deras chanser att få jobb i framtiden ökar.

I moderaternas Växjö prioriteras lyckade människor så att de kan bli ännu mer lyckade. Människor som har det kämpigt jagas på det ena eller andra sättet. Nu är det dessutom barn och ungas tur. Jag tänker på deras slogan de hade i valet "Växjö - en kommun för hoppfulla" Vad ska vi göra med alla dem som tappat hoppet, de som behöver lite extra stöd av samhället under en känslig period i livet? I det Växjö jag vill se finns det plats för alla, de hoppfulla, de hopplösa, de som har tappat hoppet och alla däremellan.

Detta visar skillnad på politiken. Människosyn och värderingar. Socialdemokraternas ide om alla människors lika värde, om att vi tror att de flesta vill göra rätt för sig, men att ibland svajar livet lite och då behöver vi stöd, inte knuffas utför stupet. Återigen blir vi beskyllda för att inte ställa krav, vilket är majoritetens sätt att förminska och förlöjliga oss. Givetvis tycker vi att rimliga krav ska ställas - från var och en efter förmåga, till var och en efter behov. Detta handlar dock inte om att ställa krav - detta handlar om att sparka på dem som redan ligger.

Att ge sig på barn och unga för att samla politiska poäng är lågt, riktigt lågt.

fredag 18 januari 2019

Ny (s)tatsminister

Svenska politiker är varken rådvilla eller lata, det är inte därför regeringsbildningen tagit så lång tid. Det är för att det måste bli rätt och riktigt. Svåra beslut kräver intensiva funderingar. Funderingar som kan ta tid.
Under hela valrörelsen pratade Stefan Löfven och många andra socialdemokrater, även jag, om vikten av att bryta blockpolitiken. Om det ska hända måste man mötas, mötas och göra upp om vissa saker. Hur man vill ha det, helt enkelt. Så att alla känner att de fått lite som de vill, om än inte allt. Att klippa band och knyta nya kan göra ont och därför får man ta det varligt.
Jag vill kunna säga att jag stod på rätt sida av historien. Socialdemokraterna väljer sida. Vi kommer aldrig att medverka till att rasistiska partier, som vill föra Sverige hundra år tillbaka i tiden, får makt och möjlighet att påverka våra liv. Egen makt är inte det viktigaste, och egentligen inte vilka partier som styr heller. Det som är viktigt är vilken politik som förs. En konservativ högerpolitik med stöd av Sverigedemokraterna är en farlig väg att gå och för att slippa det behöver vi göra eftergifter. Att under fyra år låta antidemokratiska krafter få utrymme och sätta agendan är inte ett alternativ. Under fyra år kan jämställdheten väsentligt försämras, de mänskliga rättigheterna försvagas och människans oinskränkta frihet försämras. Värden som, om de skadas, kan vara svåra att återerövra. 
Överenskommelsen som Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet har gjort är det öppna samhällets reaktion mot dem som avskyr frihet, rättvisa och humanism. Jag är tacksam för och imponerad av dem som suttit och förhandlat. Det finns mycket att säga om uppgörelsen. Den är inte fullkomlig och jag gillar inte alla delar i den, men alla överenskommelser innehåller givande och tagande. Ingången för oss socialdemokrater har varit att ta ansvar för Sverige och värna demokratin. Det är viktigt att Sverige får en regering som är handlingskraftig och kan fortsätta arbetet med att tillsammans bygga Sverige starkare. En sådan regering behöver ledas av socialdemokraterna och Stefan Löfven. 
En regering måste kompromissa, men regeringen är inte hela socialdemokratin. Det kommer nya val och vi är många socialdemokrater som kommer fortsätta debattera vänsterut, som kommer fortsätta debattera och kämpa för en politik som minskar klyftorna, en politik som tar de svagas parti och som varje dag bekämpar ojämlikheten.