8 mars i solidaritet med kvinnorna i Ukraina

 

Just nu packar hon. Vad ska man ta med sig, när man inte vet vart man ska eller hur länge man ska vara borta? 

Det kunde ha varit jag. I en annan stad i ett annat land.  Mormödrar, mammor, äldre och yngre kvinnor. Någon med ett barn i sin hand, en annan med ett litet barn vid sin barm.

Det kunde ha varit jag. 

 

Idag går såklart mina tankar till mina medsystrar i Ukraina. Till alla som sitter i skyddsrum, är på flykt, förbereder en flykt eller har bestämt sig för att stanna.

 

I alla krig är det kvinnor och barn som drabbas värst. I samband med krig, då våld och kaos ökar i samhället, ökar också risken för kvinnor att utsättas för mäns våld. Kvinnors ekonomiska förutsättningar minskar liksom deras självbestämmande rätt. Samtidigt bär också kvinnor ofta största ansvaret för familjen 

 

Allt detta beror såklart på samhällsstruktur som finns redan innan konflikten. Därför måste arbetet för ett jämställt samhälle ständigt pågå, både för kvinnor som lever här och nu och för framtida generationer.

 

Det pågår ett krig i Europa. 2 miljoner människor är på flykt och fler väntas. Många flyr men ännu fler  stannar kvar. För att de inte kan ta sig ut eller för att de inte vill lämna, de måste skyddas. Inte bara i Ukraina pågår krig. Inte bara där flyr människor. Runt om i världen finns det kvinnor och barn på flykt. Deras utsatthet och trygghet raseras – vi måste ta kampen för deras liv och trygghet.

 

Kvinnor har mindre makt, mindre frihet och äger betydligt mindre av jordens resurser. Mäns våld mot kvinnor är ett samhällsproblem över hela världen. Inte minst i krig men även under fredstid. 

 

Både idag och alla andra dagar kämpar vi för ett jämställt samhälle och står upp för de mänskliga rättigheterna. 

 

Ett jämställt samhälle ger ett tryggare Sverige och en tryggare värld. 

 

Vi måste försvara demokratin

 Vi måste försvara demokratin

 

Det är lätt att känna sig otillräcklig. Känna oro och förtvivlan. Känna hopplöshet och vanmakt men vi måste också hitta känslan av tacksamhet. Någonstans föds ett barn, en mamma får känna sitt barn på bröstet för första gången. En liten hand sluter sig kring ett lillfinger. Livet pågår. Ett annat barn har tappat sin första tand och en ung människa får sin första kyss. 

 

Jag gör enkla saker. Promenerar, åker tåg, handlar mat, dricker kaffe, jobbar, träffar människor, kisar mot solen. Jag pratar med mina barn, vattnar blommorna och öppnar posten.

 

Samtidigt i en annan stad, i ett annat land, inte så långt bort, flyr människor för sina liv. De lämnar sina hem, kanske tillfälligt. Kanske för alltid. Samtidigt föds där också barn. Samtidigt pågår livet även där. I flykten, en barnhand i en vuxen hand. En glömd nalle, ett förlorat hopp, en klen tröst. Det är svårt att föreställa sig hur det känns om man inte upplevt det. 

 

Liksom statsminister Magdalena Andersson är jag full av beundran för de ukrainare som sluter upp till stolt försvar för sin demokrati och sin frihet. Precis som hon säger är Rysslands angrepp oprovocerat, olagligt och oförsvarbart. Det är en attack inte bara mot Ukraina utan mot varje lands rätt att själv bestämma över sin framtid och ett hot mot freden i världen. 

 

Som i alla konflikter drabbas barnen värst. Först och främst barnen i Ukraina som berövas en bit av sin barndom men även barn och unga i Sverige påverkas. Vi som växte upp under kalla kriget hörde att ryssen kunde komma när som helst men vi trodde nog inte riktigt på det. För vi såg det inte. Vi översköljdes inte av det på TV, sociala medier och såg inte Tik-tok videor på våra telefoner innan föräldrarna vaknade på morgonen. Barn och unga måste få känna framtidstro och hopp. Vi måste ge dem det, genom att fortsätta leva. Fira födelsedagar, gå på bio, gå till simskolan och plocka snödroppar i trädgården. 

 

Vi behöver stötta varandra men också Ukrainas folk. Skänka pengar om vi kan. Delta i manifestationer. Ingen kan göra allt men varje insats räknas. Statsminister Magdalena Andersson säger att vi svenskar måste samlas i solidaritet med Ukrainas folk till försvar av demokrati och frihet för hela Europas säkerhet. Jag håller med henne om att svenska folket kommer klara den uppgiften. 

 

Under pandemin blev det tydligt att samarbete och solidaritet var den bästa vägen. Därför är det nu inte läge för partipolitiskt käbbel eller att plocka politiska poäng. Jag är stolt över att Magdalena Andersson är stark, trygg och tydlig. Precis en sådan ledare vi behöver nu. 

 

Jag är priviligierad och tacksam. Lägger mig ikväll i en varm säng i min egen bostad, mätt i magen. Känner ingen oro över att en missil ska träffa mitt hus eller att någon okänd ska storma in i rummet medan jag sover. Mina barn är trygga och natten kommer med största sannolikhet att vara lugn. I morgon vaknar jag till en ny dag. Kanske är det sol. Kanske regnar det.

 

När vi ser sönderbombade hus och bilder från skyddsrum är det lätt att bli nedslagen men vi måste fortsätta hoppas och tro. Tro på freden. Tro på friheten. Tro på demokratin. Och alltid försvara den.

 

Malin Lauber (S)

Kommunalråd i opposition, Växjö