måndag 9 mars 2015

9 mars - kampen för jämställdhet måste pågå varje dag

62 miljoner flickor i världen går inte i skolan enligt PLAN. Av de barn som går i skolan beräknas 150 miljoner hoppa av innan de avslutat grundskolan – majoriteten är flickor. De får därmed inte chansen att lära sig läsa och skriva, men missar också möjlighet att få kunskap om hälsa och sjukdomar. Utbildning leder också till att vi ska kunna bli mer fria i våra framtida val. Att utbilda flickor lyfter ett helt samhälle ur fattigdom eftersom kvinnor investerar en större del av sin inkomst i sin familj och sin omgivning än vad män gör.
39 000 flickor tvingas in i barnäktenskap varje dag – en flicka varannan sekund.1 av 3 flickor gifts bort innan de fyllt 18 år. Flickor som tvingas in i äktenskap tidigt löper större risk att smittas av hiv. De tvingas också oftast sluta skolan och har därmed svårt att ta sig ur fattigdom.Tidig graviditet och olagliga aborter är de vanligaste dödsorsakerna bland flickor 15-19 år i utvecklingsländer och över 2 miljoner flickor i åldrarna 4-11 år könsstympas varje år.
Jag har skrivit om detta förut, men tål att uppmärksammas igen. Flickor världen över diskrimineras, bara för att de är flickor.
I västvärlden har vi problem som kan ses som bagatellartad i jämförelse med problemen ovan, men vi måste driva vår kamp för att kunna hjälpa våra systrar runtom i världen.
Löneskillnaden mellan män och kvinnor i Sverige är drygt 13%. Det innebär att kvinnor arbetar gratis efter klockan 15:56 varje dag (beräknat på arbetstid 8-17) Sedan 2012 har vi rört oss framåt med fem minuter. Om vi fortsätter i samma tempo kommer vi nå jämställda löner först om 51 år.
Statistik från SCB (2014) visar att
• Kvinnor tar ut 76 procent av föräldradagarna.
• Kvinnor tjänar 7 procent mindre än män.
• Kvinnor har 12 procent av aktiebolags styrelseordförandeposter.
• Kvinnor i aktiebolagsstyrelser är till 61 procent suppleanter, män 21 procent.
• Kvinnor städar 35 minuter per dag, män 20.
• Kvinnor lagar mat 46 minuter per dag, män 26.
• 68 procent av kvinnorna arbetar heltid, 90 procent av männen.
• 48 procent av kvinnorna är offentliganställda, 16 procent av männen
Vid beräkningar som gjorts beräknas vi vara jämställda om 80 år, om inte jämställdhetsarbetet går fortare.
Att kvinnors situation världen över uppmärksammas den 8 mars är väl bra, men ännu bättre hade det varit om kvinnors situation förbättrades och om vi varje dag pratade om varför flickor och kvinnor diskrimineras just för att de är flickor och kvinnor.
Så här kan vi inte ha det. Året är 2015.

torsdag 26 februari 2015

Vår skrivelse omnämns i riksdagen

Katarina Brännström ställer en fråga till utbildningsministern i riksdagen angående betygen i årskurs 4 och hänvisar då till vår skrivelse. Med anledning av den frågar hon:

Har ministern gjort det ställningstagandet att en skolnämnd har rätt att förbjuda skolor att delta i försöket om betyg i årskurs 4 och kommer ministern om så är fallet att vidta någon åtgärd för att så inte kan ske?
Nu använder vi ju inte ordet förbjuda i vår skrivelse utan vill bara att vi ska ta beslut om att vi inte ska betygsätta tioåringar i vår kommun, och att de inte ska behöva utsättas för försöket. Jag har tidigare skrivit om det här betyg från årskurs 4 -nej tack. Om du vill läsa skrivelsen i sin helhet Kan du göra det här:

Skrivelse till utbildningsnämnden


Stopp av försök med betyg i årskurs 4 i Växjö

Regeringen har idag kommit överens med fyra av de borgerliga partierna om att införa betyg från årskurs fyra på försök i 100 frivilliga skolor. All modern forskning menar att tidigare betyg inte höjer resultaten. Tvärtom kan det vara skadligt. De studier som finns om tidiga betyg visar att yngre barn har svårt att förstå vad betyg innebär. Yngre barn har svårt att förstå om betyget gäller prestation eller person. Alltså kan ett dåligt betyg påverka självbilden negativt, kanske hos de barnen där den behöver stärkas allra mest. 

Många lärare i årskurs fyra är heller inte utbildade för att sätta betyg, och de som är det, är ovana och mycket tid kommer att gå åt för att sätta sig in i det. Tid som istället kan användas till lärande för eleverna. I Växjö kommun ska vi fokusera på en skola med rätt förutsättningar för lärarna och mer resurser till särskilt stöd så att alla elever kan nå sina mål. Vi når inte bättre resultat genom fler mätningar utan genom att ge lärare och elever tid att fokusera på att eleverna lär sig saker när de är i skolan. Att utsätta vissa skolor och därmed vissa elever för detta försök gör inte skolan mer likvärdig, vilket vi ju strävar mot.

Vi vill försäkra oss om att inga elever i Växjö kommun utsätts för detta experiment och föreslår därför att utbildningsnämnden tar ett beslut om att inga av kommunens skolor deltar i försöksverksamheten.  

S-gruppen i utbildningsnämnden genom Malin Lauber (S) 
Växjö, 2015-02-11









torsdag 19 februari 2015

Händelserika dagar - pengar till skolan och tant med väska

Igår var en händelserik dag. SSU kritiserar, med all rätta, Bo Franks blogg inlägg - det kan du läsa om här.

Vidare har diskussionen kring statyn "tanten med väskan" varit igång på olika sociala medier, efter att arbetsutskottet i kultur- och fritidsnämnden bestämt sig för att vi inte ska ha den i Växjö. Självklart ska den stå i Växjö. Den visar tecken på civilkurage och mod och att vi måste reagera mot rasism. Tanten är en symbol för detta och betyder inte att vi menar att det är okej att ta till våld. Jag tror Växjöborna förstår detta. Pinsamt om statyn hamnar i Malmö och inte på den plats där den här hemma.

Det som rörde min gårdag allra mest var utbildningsnämndens sammanträde där vi skulle besluta om internbudgeten. Vi (sossar o vänsterpartiet) yrkade på att vi ska begära tilläggsanslag från fullmäktige på 48 miljoner kronor. Detta köpte dock inte majoriteten, vars ordförande kallade mig populistisk och oseriös. Jag tycker dock att det är väldigt seriöst att skjuta till de pengar som Växjös barn och elever behöver för att kunna vara fria i sina framtida val, att skjuta till de pengar som behövs för att det som står i budgeten faktiskt ska kunna genomföras på riktigt. I vår budget till fullmäktige gjorde vi en tydlig satsning på skolan genom att lägga mycket kommunala pengar på utbildningsnämnden. Medan borgarna ihop med miljöpartiet valde skattesänkningar. Det är olika. Så här skrev vi i vår reservation
"Majoritetens budgetförslag innehåller orealistiska besparingsförslag vilket innebär att de satsningarna som nämns i texterna inte kommer att kunna genomföras om det inte tillförs mer resurser. För att kunna göra verkliga satsningar på Växjös barn och unga i form av mindre barngrupper, fler speciallärare och ökad måluppfyllelse menar vi därför att nämnden måste anhålla om ökat budgetanslag från Växjö kommunfullmäktige på 48 miljoner kronor."
Idag har jag och min partikollega kommunalrådet Åsa, lämnat in en motion i samma ärende. Borgarna hänvisar med envishet att vi bryter mot budgetreglerna, regler som inte finns. Om någon hittar dem får ni gärna visa dem för mig. Imorgon blir det debatt i SMP. 
(läs även ett äldre blogginlägg om ämnet Bråk om budgeten förödande för svensk skola
Alla dessa diskussioner fortsätter idag och lär fortsätta ett tag till.

Strax är det dags för årsmöte i S-kvinnor Växjö. Det blir mitt sista som styrelseledamot. Har suttit i den styrelsen många år nu. Det har nog varit mitt roligaste uppdrag hittills, men ibland är det dags att gå vidare och lämna pålats åt andra.

torsdag 12 februari 2015

betyg från årskurs 4 - nej tack!

Gårdagens skoluppgörelse mellan regeringen och de fyra borgerliga partierna kom lite som en överraskning måste jag säga. På socialdemokraternas hemsida läser jag "Ska vi vända utvecklingen för svensk skola måste vi klara av att komma överens också i de frågor där vi inte från början tycker lika." Jag tycker det är bra, den svenska skolan - elever och lärare behöver arbetsro. Jag förstår också att man i en överenskommelse måste ge och ta, man gör helt enkelt en deal. Det finns dock vissa principfrågor och ideologiska frågor som är svåra att förhandla bort. Tidigare betyg är en sådan. Jag förstår också hur samarbetsregeringen tänker: Vi går med på försök med betyg från årskurs fyra för några få, så slipper alla. Problemet med det resonemanget är att det inte hjälper den elev i årskurs fyra som får betyg, att elever i de övriga 98% av skolorna inte får det. För hen är betyget ett faktum. Hen sak mätas, vägas och sedan bedömas - på papper, svart på vitt, trots att all modern forskning visar att tidiga betyg snarare stjälper än hjälper.(1) Barnen förstår inte om det är deras prestation eller person som bedöms.
Att utsätta vissa skolor och därmed vissa elever för detta försök gör inte skolan mer likvärdig, vilket vi ju strävar mot. OECD har i en ny rapport (dec -14) pekat ut just bristen på likvärdighet som ett av de stora problemen i svensk skola. Likvärdigheten och kvalitén måste stärkas genom hela systemet så att inte skillnaderna mellan skolor och kommuner är så stora.
Inte heller lärarna i årskurs fyra är utbildade att sätta betyg. Jag hoppas att det finns många, kloka lokalpolitiker och att ingen kommun anmäler någon skola till detta experiment. Socialdemokraterna i utbildningsnämnden i Växjö har lämnat in en skrivelse i dag där vi vill att vi beslutar att ingen skola i Växjö ska vara med i försöket och därmed låta eleverna bli försökskaniner.

I Växjö kommun ska vi fokusera på en skola med rätt förutsättningar för lärarna och mer resurser till särskilt stöd så att alla elever kan nå sina mål. Vi når inte bättre resultat genom fler mätningar utan genom att ge lärare och elever tid att fokusera på att eleverna lär sig saker när de är i skolan.

1. Zaccheus, U. (2015). Forskare: Vänta med betyg i skolan. http://www.svt.se/nyheter/sverige/forskare-vanta-med-tidigare-betyg-i-skolan [2015-02-11]

onsdag 4 februari 2015

Bra dag!

Dagen började med en fotosession. Min fåfänga gjorde att jag idag tog om min bild som ska finnas på kommunens hemsida. Mitt mål var att inte se ut som en bichon frise. Tror jag lyckades bättre denna gång. :-) Efter ett  kort inspel på utbildningsnämndens arbetsutskott, där vi pratade internbudget, åkte jag till Kalmar. I Kalmar var det medlemsråd med Kommuninvest. Växjö kommun lånar en massa pengar från denna ekonomiska förening. Det är bra för växjöborna att vi lånar mycket just av dem. Intressant och pedagogiskt möte.
Väl tillbaka i Växjö var det afterwork på Lagerlunden. Cirka 100 sossar och andra träffades o hade samtal och tog selfies med Stefan Löfven. Jag hade bjudit med en lärare som ville prata nationella prov med Stefan. Det fick hen göra och jag tror båda var nöjda. I beslut gällande skolan måste vi börja lyssna på professionen och forskningen. Det är till exempel otroligt att alliansen fortsätter driva betyg från årskurs fyra trots att både de flesta lärare och forskare menar att det är högst olämpligt. Vi måste diskutera varför vi har nationella prov och om det är rimligt att de tar så mycket tid från undervisning och ger så mycket extra arbete för både elever och lärare. Är det värt det? Stefan höll ett ideologiskt tal om att alla människor behövs i vårt samhälle, i Sverige och att vi måste skapa ett Sverige för alla. Bra att han håller i!
Kvällen avrundades med att Vipers vann borta mot Mora. Vilken kväll! Nu är det sovdags.




måndag 2 februari 2015

Malin 2:0

Från och med idag har jag börjat min uppgradering till Malin 2:0. Det innebär att jag satt upp övergripande mål för mitt liv, med delmål eller om du vill verksamhetsmål. Dessa har jag följt upp med strategier, internkontroll och utvärdering vid bestämda tider - tertial- och delårs rapport. Känner mig taggad! Vi håller på med internbudgetarbete just nu och därav min inspiration. Med tanke på min uppgradering till Malin 2:0 startade jag dagen kl 6 med en löprunda och sedan bovetegröt med ingefärs- och citronvatten. Även att väcka liv i min blogg ingår i denna uppgradering. Så här är jag nu.
Började arbetsdagen med presidieberedning i utbildningsnämnden, som delvis känns som ett fastighetsbolag. Växjö växer och allt fler barn måste gå i förskola och skola. Härligt, men det gör att vi måste tillskapa väldigt många nya platser. Spännande och utmanande!
Hade under dagen möten med olika verksamhetschefer inom förvaltningen. Givande och informativt!
Var en runda på radion och debatterade angående alliansens förslag, som Sverigedemokraterna stöder, om att vissa religiösa inslag får vara tillåtna på skolavslutningar. Min hållning är att skolan ska vara inkluderande. Barn ska inte ha rättighet att slippa vara med, utan rättighet att kunna vara med. Dessutom tror jag inte att politiken ska detaljstyra vilka sånger som får sjungas eller inte. Skolledare och lärare har kompetens och känsla för vad som passar sig och funkar. Skolan ska vara fri från religiösa inslag bortsett från under religionsundervisningen. Dessutom tror jag "vissa inslag" kommer att vara svårtolkade. Ungefär som att skolan får ta ut en "viss avgift".
Under kvällen hade vi gruppmöte med vår fullmäktigegrupp. Vi hade roligt och kom på en massa bra saker. Känns roligt i gruppen!
Väl hemma hade jag kort, men intensiv, kvalitets tid med kids och hund. Har nu ägnat lite tid åt utbildningsnämndens internbudget.
Måste sova nu, i Malin 2:0, ingår sju timmars sömn per natt, men det får jag inte till i natt.

söndag 14 december 2014

Min själs boning

Min kropp är mitt tempel. Om jag inte är rädd om min kropp, var ska då min själ bo? Jag försöker sköta om den på bästa sätt så att den ska må så bra som möjligt. Bra mat och träning som gör mig stark och hjälper mig att orka. 
Konstaterar att jag inte är 25 längre. Ögonen bråkar lite, eller har den lilla texten på förpackningar förändrats och blivit suddigare? Lederna är också lite kinkigare, är inte smidig som en panter precis och efter att ha suttit på golvet krävs det lite extra för att räta ut kroppen och komma igång.  I mitt ansikte ser jag spår av tiden, känner knappt igen kvinnan jag möter i spegeln på morgonen, men det brukar rätta till sig efter en timme eller så. Runt munnen och ögonen finns linjer som vittnar om ett ansikte som har skrattat och gråtit. Kisat mot solen och grimaserat. Mina armar börjar bli lite slappa, mina händer har åldrats och huden börjar få bruna fläckar. De bara fanns där, helt plötsligt. Mina bröst pekar inte framåt, mer lätt neråt, utåt. De är inte heller så fasta, snarare behagligt mjuka. Faktiskt. Min mage har fått en liten bulle mitt på, men den är mjuk för någon att vila sitt huvud mot. Huden på min rumpa har fått några gropar, liksom mina lår och huden har på något sätt blivit "för stor". Mina knän har fått en konstig brun färg och på mina vader börjar det komma små, små utbuktningar som inte fanns där förut. Mina hälar har obehagliga torrsprickor på vintern och mina tår kröker sig mer för varje år. 
Min kropp är mitt tempel. Därför försöker jag älska den och känna vördnad inför det som händer. Acceptera förändringar. Det är inte alltid så lätt, men det går. Ett tempel som åldras får också mer charm, en patina som är svår att efterlikna och får en egen karaktär. Min kropp är min och jag har ett ansvar att sköta om den så bra jag bara kan, men också att följa med förändringarna. 
Ser på TV idag om utseendefixering. Hos flickor börjar den redan i femårsåldern enligt forskarna. Hör hemskheter som att flickor i England, som är femton år, blir gravida gång på gång och gör aborter, bara för att få större bröst. Ser en 27 åring som redan gjort ett antal botoxbehandlingar. Mot vilka rynkor då, frågar jag mig. Unga kvinnor gör ingrepp mot sin kropp, mot sitt tempel. Bröstförstoringar, läppförstoring (som för övrigt aldrig blir bra), lägger till och drar ifrån. Det är sorgligt. Ungdomar, framförallt flickor, känner idag större o större press på att se ut på ett speciellt sett. Media, internet och reklam hjälper till att driva på. Genom sociala medier och bloggar delas och kommenteras bilder gällande utseende, vilket leder till att trigga igång fixeringen ännu mer. Du gillas eller ogillas, dissas eller hissas. Ungdomar mår allt mer dåligt, de ska prestera så mycket inom alla områden, vara på topp och dessutom dela med sig av sina lyckade liv på sociala medier och bli bedömda där. Att vara tonåring och ung vuxen är jobbigt nog som det är. 
Jag skulle aldrig orka vara 20 år igen. Det verkar vara väldigt jobbigt.
Jag ser på min kropp. Känner med mina händer över min hud, mina mjuka bröst och min mjuka mage. Tänker att detta är min själs boning. Här ska jag leva många år till. Jag ska vara rädd om den och inte förvanska den. Vara stolt över att den bär mig, att den orkar inhysa mig. Älska den för att den tar mig framåt i livet, för att den påminner mig om vad jag varit med om. 
Min kropp är mitt tempel. Om jag inte är rädd om min kropp, var ska då min själ bo?