... är att inte kunna drömma, skriver Alexandra Pascalidou
"Värst var varken de sötsliskiga persikohalvorna eller de lappade byxorna. Det var inte bristen på allt vi saknade. Det var bristen på framtidstro. Att fattigdomen faktiskt satte gränser för vår fantasi.
"Värst var varken de sötsliskiga persikohalvorna eller de lappade byxorna. Det var inte bristen på allt vi saknade. Det var bristen på framtidstro. Att fattigdomen faktiskt satte gränser för vår fantasi.
Att vi inte visste vad vi kunde drömma om."
Läs gärna hela artikeln på debatt.svt.se
Jag tänker att det värsta för några är säkert det motsatta, att de vet om allt som finns, men att de inte tror att det någonsin kan bli deras.
Två olika sätt, men ändå samma bild, på hur fattigdom begränsar människor.
Why poverty?
http://debatt.svt.se/2012/11/29/det-varsta-med-att-vara-fattig-ar-att-aldrig-fa-dromma/
SvaraRaderaNja, svårt att tro att _de flesta_ fattiga barn inte har papper och penna hemma.