Stadsdelstänk

I förrgår var jag på ett samtal på Smålandsposten tillsammans med två andra politiker gällande stadsdelarna vi bor i. Det fick mig att börja fundera ännu mer på hur stadsdelarna ser ut och varför. Jag fick frågan om jag tycker att det är bra att stadsdelarna är olika. Givetvis är det bra! Men bara för de är olika behöver de inte vara ojämlika. Människor har olika önskemål och behov gällande sina bostäder. Vi behöver stadsdelar som ser ut på olika sätt och som har sin särskilda prägel, men vi behöver inte segregerade stadsdelar. Vi behöver inte särskilda stadsdelar där ohälsotalen och arbetslöshet är högre, utbildningsnivå och skolresultat lägre än i andra stadsdelar. Eller tvärtom för den delen.

Vi behöver stadsdelar där människor trivs och känner sig trygga. Stadsdelar där alla kan växa och utvecklas och leva sitt liv som de vill. De flesta i Växjö trivs i den stadsdelen de bor i men det minskar inte vikten av att stadsdelarna ska vara jämlika och inte segregerade. Jag tror att en blandad upplåtelseform av bostäder integrerat med föreningar, näringsidkare och samhällsservice är det bästa sättet att få varierande stadsdelar som lägger grunden för en jämlik och trygg stad att leva i.

Det är möjligt att man inte tänkte så här på 60-talet, men nu gör vi det. Nu vill vi det! Eller i alla fall vill jag det. Vi tänker om och tänker rätt, det är bra.