"Nu måste vi återigen bestämma vilket Europa vi ska vara.
Mitt Europa tar emot människor som flyr från krig,
solidariskt och gemensamt.
Mitt Europa bygger inte murar,
vi hjälps åt när nöden är stor"
Orden är Stefan Löfvens och han sade det i dag på en stor manifestation för asylmottagande i Stockholm. Jag är stolt över att vår statsminister är tydlig i frågorna gällande flyktingar och asylsökande. Stolt över att det är "min" partiledare. Stolt över att socialdemokraterna tar tydlig ställning.
I november 1994 hade vi en rådgivande folkomröstning om EU-medlemskap i Sverige. Jag var 26 år och hade en dotter på 10 månader. Det var hennes liv som jag hade ansvar för. Hennes väl och ve var det jag brydde mig om. Jag var inte särskilt politiskt intresserad och absolut inte intresserad av EU. Såg inte heller kopplingen EU och min dotters liv. Jag var rädd att EU skulle bygga murar runt resten av världen. "EU är väl inte hela världen" 52,3 procent röstade för ett medlemskap, 46,8 procent röstade emot och 0,9 procent röstade blankt. Jag röstade emot. Så här i efterhand och när mitt politiska intresse har växt inser jag att det finns en hel del fördelar med EU. Nu är det dags för unionen att visa att vi är just en slags union, som tar gemensamt ansvar för gemensamma utmaningar. Det var väl det som var meningen? Inte att bygga ett slag "Gated Community" reserverat för redan insläppta, eller? Precis som Löfven sade idag, så behöver vi ett system för att alla EU-länder ska ta emot flyktingar som flyr för sina liv. Det är nästan exakt 70 år sedan andra världskriget slutade, aldrig trodde vi väl att vi skulle stå inför att människor återigen delades upp i en sämre och bättre sort, eller att murar åter skulle byggas i Europa för att skilja människor från varandra. Det var väl inte meningen med EU?
Trots att vi den senaste veckan har märkt en annan stämning och ett annat förhållningssätt, som inger hopp om mänskligheten, är jag ändå orolig för hur mänskligheten utvecklas. Det blir allt mindre solidaritet och medmänsklighet och mer av egoism och individualism. Den sortens samhälle skapar och skapas ur rädsla, där var och en ser till sig själv och ser om sitt eget hus. Vi skyddar "våra egna" - kosta vad det kosta vill. Vi måste bygga våra välfärdssystem så att ingen behöver vara rädd, så att vi kan lita på att vi får den hjälp och det stöd vi behöver när vi behöver det. Trygga människor bygger inte murar, trygga människor behöver inte förminska andra, trygga människor delar med sig och visar solidaritet. Så måste vi skapa vårt samhälle. Ett samhälle som bejakar olikheter och välkomnar nya influenser. Ett samhälle som präglas av solidaritet och jämlikhet, där människor kan vara fria. I det samhället finns det ingen plats för egoism och brungrå sörja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar