Namaste - Nepal!

4200 meter över havet drar jag ett djupt andetag, lyssnar på tystnaden, kisar mot morgonsolen och ser ut över snöklädda berg. Den kyliga morgonluften värms sakta upp. Jag kan inte greppa situationen riktigt. Ändå så nära, nu, alldeles verkligt. Himalaya sträcker sig så långt jag kan se. Berg o himmel möts. Det ser ut att vara sjudimensionellt - minst. Jag är väldigt liten. 

På den här resan har jag mött människor som för ett halvår sedan förlorade nästan allt, sin egendom och sina släktingar men de förlorade inte sitt hopp. Människor som redan hade ett tufft utgångsläge vars liv under 56 sekunder förändrades och blev ännu svårare. De reser sig och ser framåt. Hoppfullt. Skolorna öppnade snabbt igen, i provisoriska skjul - för om barnen går till skolan infinner sig vardagen och det är i den styrkan hämtas. Livet. 

Jag har sett döden vara en självklarhet i livet, jag har sett begravningsceremonier som ackompanjeras av lek o fest. Barn som skrattar o barn som letar mat bland gamla rester. Jag har sett hembränd dryck i gamla petflaskor, majskorn på tork och ris moget att skördas. Jag har sett getter slaktas o kycklingar kläckas. Jag har tvättat mina kläder vid byns brunn tillsammans ned kvinnorna som lever där. Jag har sett rasade hus, skolor o sjukstugor men också sett hur nya, provisoriska tagits fram. Jag har hållit lektion i en klass o dansat små grodorna på 3000 meters höjd. Jag har blivit bjuden på papaya direktplockad från träden o konstigt snacks som jag helst inte vill  veta vad det var.

Jag har duschat i vattenfall o badat i floden. Fått blodiglar på tårna och i nacken o delat tält med spindlar. Jag har sett apor leka i träden och fjärilar i fler färger än jag visste fanns. Jag har ätit en massa god mat o druckit vatten med klorinsmak. Jag har vandrat genom djungel och rhododendronskog, upp o nerför berg, på smala snirkliga stigar och leriga vägar. Jag har mött den svarta natthimlen full av tusentals stjärnor men också sett den lysas upp av fullmånen som fått bergen att se magnifika ut i bakgrunden. Jag har upplevt solsken och ösregn med åska och känt av en liten jordbävning. Jag har kissat på konstiga ställen med pannlampa på huvudet. Jag har sovit (åtminstone försökt) i tält o i vänliga människors vindsutrymme. Haft sällskap av hundar och katter. Jag har knutit på mina älskade kängor varje morgon o mina fötter har varsamt tagit mig framåt. Jag har frusit och svettats, upplevt både vinter och sommar på samma dag. Haft både dunjacka o linne under loppet av sex timmar.  Jag har pratat, sjungit och skrattat men också varit väldigt mycket i min egen bubbla, i mitt inre rum och mitt eget medvetande, med mina tankar. Jag har fått uppleva möten med fantastiska människor, både lokalbefolkning och de i vårt team. Så många vackra, fantastiska människor. Den här resan var mer än jag kunde drömma om. Namaste!