farväl 2018

De sista skälvande timmarna av 2018 är här. Ett år som varit omvälvande, jobbigt, inspirerande, roligt och utvecklande. Det var året då jag fyllde femtio, året då jag åkte till Nepal igen med en fin vän denna gång, året då jag vågade springa halvmara, rida på häst och vara på kajakäventyr. 2018 blev vi fotbollstokiga och vi konstaterade att vi vinner tillsammans och förlorar tillsammans. Vi hade den torraste och varmaste sommaren som jag kan minnas och vi blev alla medvetna om klimatet, miljön och att vatten inte är en självklarhet. 2018 var året då Svenska Akademin fick oss att ÄNTLIGEN bära knytblus och nobelpriset i litteratur inte delades ut. Det var året då jag fick förtroendet att vara socialdemokraterna i Växjös första namn  och vi bedrev en valrörelse utan dess like - oj vad bra vi var, så många samtal med så många Växjöbor. Trots att vi blev fortsatt största parti räckte det inte hela vägen fram och vi är fortfarande i opposition, men att vara största parti förpliktigar och vi ska fortsätta kämpa för mer solidaritet, mer jämlikhet och ett mermänskligt samhälle där vi tar ansvar tillsammans och får ta del av den välfärd vi behöver.
Det finns mycket att säga om händelserna i världen under året, men jag har precis skurit mig i fingret och ska göra lite mat att ta med till nyårskvällen. Ska även fixa till mig och gå ut med Molle. Hoppas att inge smäller raketer precis när vi är ute. Så de betraktelserna får vänta.
Gott nytt år till er alla! Jag är helt övertygad om att 2019 kommer att förvåna oss, göra oss ledsna och glada, besvikna och lyckliga. 2019 kommer leverera både väder, nyheter och känslor.
Jag förväntar mig inget men hoppas på allt!