Bussen går tre kilometer från mitt torp, vid "stora vägen". Bredbandet är grävt o finns alldeles vid min tomtgräns men får inte kopplas in förrän 2015. Här lever jag i lugn och ro.
Men vilka förutsättningar har egentligen landsbygden? Får hela Sverige leva? Åse Blombäck och Staffan Nilsson, ordföranden för "Hela Sverige ska leva" skriver i sin debattartikel i Dagens samhälle 18/4 2014 "Vi konstaterar att de senaste decenniernas marknadsanpassade lösningar och avregleringar som regering och riksdag satsat på inte har gynnat landsbygden. I själva verket har det saknats konsekvensanalyser för landsbygden av denna politik, vilket lett till en negativ utveckling i många fall. I fallet med apoteken vittnar många landsbygdsbor om hur de tvingas göra långa resor för att få tag på nödvändiga läkemedel som inte alltid finns tillgängliga på närmaste apotek." Det kanske inte blev riktigt som vi tänkt oss. I Aftonbladet idag skriver Jonna Sima att mellan 2006 och 2011 lades 31 serviceställen ner i landets glesbygdsområden, en minskning med 21 procent. Posten avreglering började 1994, av regeringen ledd av Bildt. Att kombinera samhällsnytta med konkurrensutsättning har visat sig vara ett svårt problem att lösa. Idag kan vi inte låta några postkontor gå med förlust, för att samhällsservicen ska vara likvärdig i hel landet. Människor i glesbygden kan tvingas åka 20 mil för att hämta ett paket. 20 mil!!! Enkel resa. Har du tur kan du hämta din medicin där också, så att du inte tvingas åka 20 mil åt andra hållet.
Landet splittras mer och mer. Klyftorna mellan stad och land blir allt större. Vi är fortfarande några som minns, livsmedelsbuss, bokbussen, lantbrevbäraren som fungerade som apotek och systembolag men nu är mycket av detta ett minne blott. Lokala krafter, som byalag, ideella föreningar och småföretag gör ett otroligt jobb idag för att hålla sin ort, sin del av Sverige, levande. När staten och kommunerna inte gör sitt och när de kommersiell krafterna inte får lönsamhet, när det gäller servicen till landsbygden, finns det engagerade bybor som gör deras jobb. På landsbygden hittar man lösningar som inte finns i staden. Människor jobbar tillsammans för att hitta lösningar. Detta kan låta som en romantiserande verklighetsbeskrivning, men många känner igen sig i den..
Vill vi verkligen att hela Sverige ska leva? Och vad får det i så fall kosta? Förr var lantbruket tvunget för att stadsborna skulle få mat. Vad ska vi ha landsbygden till idag?
Nu har mörkret lagt sig över Tokadal. Himlen är fylld av stjärnor och långt bort skäller några rådjur. En koltrast sjunger, trots mörkret. Min hund och jag strosar sakta över tomten. Jag lever!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar