fredag 31 januari 2014

Jag vill hylla barnen inte föräldrarna!

Det finns en mängd olika anledningar till att föräldrar inte engagerar sig i sina barn och i deras fritidsaktiviteter. Det är också så att människor i olika skeden i livet vill, orkar och förmår olika. Föräldraengagemang hyllas, bland annat i P4 Morgon i Radio Kronoberg den 30 januari. Att föräldrar är engagerade i sina barn är givetvis bra. Det skapar band mellan föräldrar och barn, skapar sociala nätverk och bidrar till föreningarnas utveckling och inte minst ekonomiska förutsättningar. 
Vad händer då med de barn som inte har engagerade föräldrar? I radion samtalades det om detta och slutsatsen blev i princip att om inte föräldrarna ställer upp kan inte barnet vara med. Jag menar att det är just för de barn, vars föräldrar inte har ett engagemang, som föreningarna är så viktiga. Det kan vara deras möjlighet att bryta ett utanförskap, att stärka sin hälsa och sitt självförtroende. Ska vi då stänga ute dem för att de har en mamma eller pappa som av någon anledning, som vi inte har en aning om, kan vara aktiva i sitt barns fritidsaktiviteter?
Om vi som omväxling ser det ur ett barns perspektiv:
- Jag vill spela fotboll! Dels för att forboll är kul, men också för att jag vill förverkliga mina drömmar. Jag vill bli en ny Zlatan Ibrahimovic. Sist men inte minst vill jag spela fotboll för där finns mina kompisar och där finns det vuxna som ser mig och bekräftar mig.  
Då svarar vuxenvärlden:
- Tyvärr, din mamma kör inte till matcher, säljer varken korv eller bingolotter eller ställer upp som matchvärd när A-laget spelar. Då kan du inte bli en ny Zlatan. Tyvärr du kan inte förverkliga dina drömmar och du får gå och bli bekräftad någon annanstans. Du får hitta andra vänner, som inte spelar fotboll. 
Vi behöver tänka bortom oss själva, bortom vårt eget perspektiv. Bortom vårt eget sociala välmående. Om vi utgår från killen som vill bli Zlatan, men som har föräldrar som inte kan eller har kapacitet att vara aktiv i sitt barns liv, hur han känner, då kanske vi resonerar annorlunda. 
Sist men inte minst vill jag tacka alla föreningar i Sverige som gör otroligt mycket bra för barn och ungdomar, alla de föräldrar och ideella krafter som ställer upp och lägger många timmar i olika verksamheter. Ni får mitt varma tack för ni gör ett fantastiskt jobb. Min hyllning får ni däremot inte, den går till alla de barn, som trots allt, trots avsaknad av föräldrar som finns vid deras sida, tar sig igenom livet med bravur och som fortfarande tror att det går att leva sin dröm. 

lördag 25 januari 2014

En jämställd värld är möjlig

En gång var Sverige ett föredöme när det gäller jämställdhet och många lever nog fortfarande i den illfarelsen. Tyvärr går det trögt med jämställdhetsarbetet i alliansens Sverige och högerns Europa. Här kommer några exempel:
Löneskillnaderna har knappast minskats alls i Sverige. Hösten 2013 är skillnaden på lön mellan män och kvinnor 14.1%. Det innebär att kvinnor arbetar gratis efter 15:52, om arbetsdagen är 8-17. Det är en minut kortare än 2012. Kvinnors arbete måste värderas lika högt som männens!
Ofrivilligt deltidsarbete är fortfarande ett stort problem och betydligt vanligare bland kvinnor och arbetare än bland män och tjänstemän. Detta förföljer kvinnor även när de går i pension.
Den europeiska högern, inklusive svenska moderater, röstade nej till ett uttalande för utbildning, preventivmedel, icke-diskriminering och lagliga aborter. Detta innebär att olagliga aborter, i vilka kvinnor skadas och dödas, kommer att fortsätta.
Sverige har tappat mark sedan borgarna kom till makten. Vi har tappat tre placeringar i World Economic Forums jämställdhetsindex. Jämställdhetsarbetet i Sverige måste stärkas så att vi kan påverka Europa i rätt riktning. Vi måste föra upp viktiga frågor på dagordningen: välutbyggd barnomsorg, lika lön, makt och inflytande samt se till att Europa följer Sverige gällande  vår sexköpslag. För att lyckas med detta måste vi byta blått mot rött i valen 2014.
En jämställd värld är möjlig!

Tidigare publicerad i Smålandsposten

söndag 5 januari 2014

Det är dags att vi börjar prata med varandra

Det är dags att vi börjar prata med varandra. Vi pratar om vädret, varför råsaftscentrifugen är årets julklapp, om hockeyresultat, om musik och om att vi måste börja träna. Kanske är det också dags att vi börjar prata om andra saker? Det kanske är dags att börja prata om rättvisa? Varför ska en pensionär betala mer i skatt än den som arbetar, varför får den som arbetar med datorer mer betalt än den som tar hand om våra barn på förskolan, varför jobbar kvinnor oftare än män deltid mot sin vilja? Vi kanske ska prata om varför dagens unga vuxna måste bo kvar hos sina föräldrar istället för att skaffa en egen bostad? Vi måste nog prata om varför barngrupperna i förskolan är så stora? Vi kanske ska prata om varför den som bor i villa kan använda ROT-avdrag för att den råkat tröttna på sitt kök, medan den som bor i hyresrätt får nöja sig med förra hyresgästens slitna tapet, varför skattesubventioneras läxhjälp i stället för att vi ser till att alla barn når målen? Vi kanske ska fråga oss varför vissa människors valfrihet ska ha rätt att begränsa andra människors frihet? Vi kanske ska börja prata om vad jämlikhet egentligen är? Det är dags att börja prata om solidaritet.