# 40 insändare i Smp idag

#41 Ett samhälle utan brungrå sörja

"Nu måste vi återigen bestämma vilket Europa vi ska vara.

Mitt Europa tar emot människor som flyr från krig, 

solidariskt och gemensamt.

Mitt Europa bygger inte murar, 

vi hjälps åt när nöden är stor"

Orden är Stefan Löfvens och han sade det i dag på en stor manifestation för asylmottagande i Stockholm. Jag är stolt över att vår statsminister är tydlig i frågorna gällande flyktingar och asylsökande. Stolt över att det är "min" partiledare. Stolt över att socialdemokraterna tar tydlig ställning. 

I november 1994 hade vi en rådgivande folkomröstning om EU-medlemskap i Sverige. Jag var 26 år och hade en dotter på 10 månader. Det var hennes liv som jag hade ansvar för. Hennes väl och ve var det jag brydde mig om. Jag var inte särskilt politiskt intresserad och absolut inte intresserad av EU. Såg inte heller kopplingen EU och min dotters liv. Jag var rädd att EU skulle bygga murar runt resten av världen. "EU är väl inte hela världen" 52,3 procent röstade för ett medlemskap, 46,8 procent röstade emot och 0,9 procent röstade blankt. Jag röstade emot. Så här i efterhand och när mitt politiska intresse har växt inser jag att det finns en hel del fördelar med EU. Nu är det dags för unionen att visa att vi är just en slags union, som tar gemensamt ansvar för gemensamma utmaningar. Det var väl det som var meningen? Inte att bygga ett slag "Gated Community" reserverat för redan insläppta, eller? Precis som Löfven sade idag, så behöver vi ett system för att alla EU-länder ska ta emot flyktingar som flyr för sina liv. Det är nästan exakt 70 år sedan andra världskriget slutade, aldrig trodde vi väl att vi skulle stå inför att människor återigen delades upp i en sämre och bättre sort, eller att murar åter skulle byggas i Europa för att skilja människor från varandra. Det var väl inte meningen med EU? 

Trots att vi den senaste veckan har märkt en annan stämning och ett annat förhållningssätt, som inger hopp om mänskligheten, är jag ändå orolig för hur mänskligheten utvecklas. Det blir allt mindre solidaritet och medmänsklighet och mer av egoism och individualism. Den sortens samhälle skapar och skapas ur rädsla, där var och en ser till sig själv och ser om sitt eget hus. Vi skyddar "våra egna" - kosta vad det kosta vill. Vi måste bygga våra välfärdssystem så att ingen behöver vara rädd, så att vi kan lita på att vi får den hjälp och det stöd vi behöver när vi behöver det. Trygga människor bygger inte murar, trygga människor behöver inte förminska andra, trygga människor delar med sig och visar solidaritet. Så måste vi skapa vårt samhälle. Ett samhälle som bejakar olikheter och välkomnar nya influenser. Ett samhälle som präglas av solidaritet och jämlikhet, där människor kan vara fria. I det samhället finns det ingen plats för egoism och brungrå sörja. 

#42 Har du mens, eller?

Just nu känns det nästan omöjligt att skriva om något annat än flyktingströmmarna, om alla de människor som flyr från krig och fattigdom för att komma till en bättre plats. De flyr inte till något utan från något. Det är fruktansvärt att se bilder på döda människor, framför allt på barn. Bilderna etsar sig fast i näthinnan och jag tror ingen kan värja sig. Det känns som ett knivhugg i magen. Det känns som an snara om hjärtat. Jag ska ändå lämna det för en liten stund.

Jag var på vernissage idag. Det var Liv Strömqvists utställning "Blood mountain" Den handlar om mens. Serieteckningar som handlar om mens, detta tabubelgada ämne. Hälften av den vuxna befolkningen blöder en gång i månaden, utan att vara skadade. En blödning som kommer med en viss, oftast jämn intervall. Alla friska kvinnor som inte äter hormoner gör det. Det är ett tecken på att vi är friska och fertila. 3,5 miljarder människor har haft, har eller kommer att ha mens. Ändå låtsas vi som om det inte händer. Det får inte synas, inte märkas och ABSOLUT INTE lukta. Tänk om ett paket tamponger råkar stå framme i badrummet när du får gäster. Detta får icke ske, de kan ju tro att du har mens. Varför väcker detta så mycket skam och i vissa fall äckel? 

Läs gärna följande http://www.svt.se/opinion/dags-att-krossa-tabun-om-mens.

#43 fredag

Min fredag förflöt med diverse olika aktiviteter. Härlig höstluft. Dagen avslutades med fina samtal. Samtal och möten med människor som får mig att tänka, tycka och reflektera är som vitaminer i själen. Vitaminer som behövs för att orka med världen när den verkar ha blivit helt galen. 

#44 en annan känsla?

Det känns som om det har hänt något. Människor har fått nog av att människor dör på flykt undan krig. Jag vet inte om det var Merkels tydliga uttalande eller de senaste dagarnas bilder, men jag känner att det finns en större medmänsklighet. Hoppas att det inte bara är en känsla. Det måste få ett slut. Människor kan inte fortsätta dö i lastbilar o överfulla båtar.

Min dag, vurpade på lunchspring. Ont som bara den i hela kroppen. Mörbultad. Jag brukar säga om träning att man aldrig ångrar sig efteråt. Idag stämde inte det :-( Kompenserades dock med en kväll med spännande, intressanta tankekullerbyttor. Möten med människor som väcker tankar. Berikande. Livsnödvändigt. 

#45 Ikväll går jag sönder en liten bit

Idag känns allt så litet. Ikväll ramlar världen över mig. Barn med stora ögon tittar på mig genom TV-rutan. Kom, vila i min famn. Barn som spolas upp på stränder. Kom, jag vill värma dig. Barn som trampar på en mina. Kom, så ska jag hålla om dig. Barn, som tvingas hålla i ett gevär riktad mot en annan människa. Kom, var inte rädd. 

Människor flyr för sina liv. Jag gör hemgjord granola. 

Idag känns allt så litet. Ikväll ramlar världen över mig. 

Min vardag idag, motionsskrivande, insändare, sammanträde med utbildningsnämnden. Min värld blev plötsligt så futtig.

#46 roligt, lärorikt, varierande och spännande

Innehållsrik dag. Andra dagen med möten nonstop. Först kommunstyrelsens arbetsutskott där vi bland annat fick i formation om sociala företag. Intressant! Sociala företag gör stora insatser för personer som står utanför arbetsmarknaden. Under lunchen planering inför kommande Palestinaresa. Raskt vidare till kommunstyrelsens sammanträde där blå-grön-bruna på fullt allvar fortfarande menar att vi ska uppvakta Sveriges Televison om hur de utformat sin solliga. Många andra betydligt viktigare ärenden idag. När vi klubbat av det sammanträdet fortsatte samma konstellation av människor med att få information om och samtala kring Höghastighetsbanan, dvs argument för varför vi tycker att snabbtåg mellan Malmö ochStockholm ska ta östlig sträckning och alltså gå genom Växjö. Det var en intensiv dragning, så när jag och några med mig, gick vidare till afterwork med LO och Karl-Petter Thorwaldsson hade jag nästa "slut på lyssning" men fick oanade superkrafter och fick ta del av LOs tankar kring bland annat full sysselsättning. Slut i huvudet åkte jag en sväng till gymet för att sedna komma hem o sköta mail, blogg  o gå ut med hund. Det jag gör till vardags är en förmån. Att få jobba med kommunpolitik är rolig, lärorikt, varierande och spännande. Frågan är bara om vi kom ett steg närmre socialismen idag? ;-)