#18 reflektioner Palestina

Idag har jag försökt hitta vägar att fortsätta ett samarbete med byn Nahalin på Västbanken. Hoppas verkligen att det får vägen. Min resa till Palestina var väldigt givande och tankar rullar igång.

Västbanken, Östra Jerusalem och Gaza ockuperades av Israel efter sexdagarskriget 1967. Palestinierna fick under 1990-talet begränsat självstyre på Västbanken. Israel lämnade Gaza 2005 men behöll kontrollen över tillfartsvägarna. Det palestinska styret splittrades 2007 mellan Hamas i Gaza och Fatah på Västbanken. Fredsprocessen når inga framsteg och Israel fortsätter att bygga nya bosättningar på ockuperad mark. På Västbanken och i östra Jerusalem bor i dag omkring en halv miljon israeliska bosättare vars bosättningar upptar mer än 42 procent av Västbanken. Den israeliska ockupationen är illegal enligt FN och folkrätten. (http://www.palmecenter.se/palestina/) 

Nahlin är helt omringat av israeliska bosättningar. Byn ligger i en dal och uppe på berget runt om byggs det bosättningar, nya varje dag. I Nahalin är arbetslösheten hög, och några av de få jobb som finns är att bygga just israeliska bosättningar, de bygger alltså bort sig själv. Det finns ingen mark kvar för lek, sport och rekreation längre, och vill de bygga ut måste de göra det på höjden. Det finns ingen mark kvar. Till råga på allt har en bosättning låtit sitt avlopp gå ut precis där Nahalinborna hade sin dricksvattenkälla och sin bästa odlingsmark. Mark som idag är förgiftad och obrukbar. En av de viktigaste vägen har israelerna stängt av. De hävdar säkerhetsskäl. Detta gör att en resa som kunde tagit tio minuter, nu tar över en timme. Jag kan inte se detta som annat en ett medvetet, systematiskt, långsamt arbet från Israels sida att trötts ut Palestinierna och få dem att lämna sitt land. Varför måste de ockupera just denna mark när det finns annan mark de kan bygga på helt utan att störa någon? 

En bra grej med Nahalin är att många är välutbildade, även flickor. Det finns en ny fin flickskola. Det är bra. Det som däremot slår mig är att ungdomar inte har framtidstro, det finns inget hopp. De vuxna inger inget hopp. Det kanske är svårt när man lever under ett sådant förtryck och ett ständigt hot. Men det är ledsamt att inte kunna förmedla hopp till barn och ungdomar. De ser ingen ljusning. Det är så sorgligt. Ju fler vi är som besöker Palestina  och berättar om det vi ser, ju större chans är det att omvärlden inte glömmer bort dem. Det kanske inte blev riktigt som det var tänkt 1947,,,

#19 mer skolbesök

Idag var det dags att besöka en av Växjös grundskolor, nämligen Bäckaslövsskolan. Den skola mina egna barn har gått i. Jag har varit där förut, givetvis som förälder flera gånger, men också i egenskap av politiker. Med förundran satt jag idag o tittade på medan eleverna löste problem och diskuterade med varandra. Imponerad av både lärare och elever. 

Mina Palestina reflektioner låter vänta på sig, men de kommer. Sjunker sakta in. Satte spår. 

#20 verksamhetsbesök

Jag har sagt det förut och kommer att säga det igen. Att vara ute på verksamhetsbesök är det viktigaste sättet för mig som politiker att göra det möjligt att fatta smarta beslut. Idag hade vi vår beredning på Braås skola och passade på att samtala med skolledning och samhällsförening. Efter att ha ätit skollunch (falafel och ris) åkte jag till en förskola i Växjö. Där var jag med på en inspektion från miljö och hälsa. De kollade bland annat ventilation och städning. Det var ganska mycket som kunde varit väldigt mycket bättre. Förstår inte varför bi har skitiga förskolor:skolor - jo det förstår jag men förstår inte varför det "måste" vara så. Väl hem bltjDe jag genast städa under handfat o på andra ställen som kollas. (Tror iofs inte att någon inspektör kommer hem till mig, men det gäller att ta det säkra före det osäkra...) 

#21 höst

Visst är det en tröst, att hösten är så vacker?

#22 återhämtning

En dag för återhämtning efter tre intensiva veckor. Återhämtning - att hämta åter...

#23 vårdnadsbidraget till Antikrundan

Dagens debatt i Smp 

Bättre förskola och mer jämställdhet utan vårdnadsbidrag

 

Vårdnadsbidraget har bidragit både till att färre barn får del av de möjligheter till utveckling och lärande som förskolan erbjuder och till att fler kvinnor hamnat utanför arbetsmarknaden och blivit beroende av sina män för sin försörjning. Därför välkomnar jag att vårdnadsbidraget nu äntligen avskaffas så att våra gemensamma resurser istället kan användas till att förstärka förskoleverksamheten och så att jämlikheten och jämställdheten kan i Växjö kan öka. 

 

En genomgång av den senaste PISA-undersökningen visar att elever som gått i förskola får högre kunskapsresultat än andra barn. Vårdnadsbidraget, som infördes 2008 av den moderatledda regeringen och som innebar att kommuner kunde erbjuda vårdnadsbidrag som ett alternativ till förskola genom att föräldrar som tog hand om sina barn själva kunde få 3000 kronor varje månad, utestänger barn från förskolan och motarbetar deras rätt till en pedagogisk utveckling likvärdig andra barns samt möjligheten till socialt samspel. Det är särskilt allvarligt för de barn som har det tufft socialt redan från början. Att satsa resurser på förskolan är en av de bästa investeringarna vi kan göra om vi har barnen och deras framtid i åtanke.

 

Att avskaffa vårdnadsbidraget är också en jämställdhetfråga. Det går inte att leva på ett vårdnadsbidrag på 3 000 kronor i månaden, så i praktiken förutsätts att den som stannar hemma blir försörjd av någon annan. Det är alltså endast familjer med två föräldrar som ens kan överväga att utnyttja bidraget. 

 

Därför kommer det inte som någon överraskning att vårdnadsbidraget nästan uteslutande har utnyttjats av kvinnor som stannar hemma med sina barn och som blir beroende av män för sin försörjning. Granskningar visar att det dessutom är kvinnor med låg utbildning, låg inkomst, låg sysselsättningsgrad och utländsk bakgrund som ansöker om vårdnadsbidrag i störst utsträckning. Bidraget har alltså haft negativa effekter på både jämställdheten och jämlikheten. Det har minskat kvinnors sysselsättningsgrad, ökat de ekonomiska skillnaderna mellan män och kvinnor och ökat segregationen.

 

Vårdnadsbidraget förstärker förlegade könsroller om att mannen ska stå för pengarna och kvinnan för omvårdnaden och konsekvensen blir att många kvinnor riskerar att halka efter på arbetsmarknaden. De får sämre löneutveckling, får svårare att bli befordrade och får sämre ålderspension.  Diskrimineringen av kvinnor i arbetslivet ökar helt enkelt när arbetsgivarna tvingas kalkylera med flera års frånvaro med vårdnadsbidrag när de ska fatta beslut om anställning eller fortbildning. 

 

En politik för jämlikhet måste handla om män och kvinnors lika rätt till både yrkes- och familjeliv, om deras lika ansvar för hem, familj och barn och om alla barns rätt till den pedagogiska och sociala utveckling som förskolan kan ge. Därför vill vi att våra gemensamma resurser ska användas för att förstärka förskoleverksamheten och inte läggas på ett vårdnadsbidrag som egentligen inte gynnar någon.

 

Malin Lauber (S)

 

#24 torsdag

Idag hade jag och min fantastiks prao Hans en väldigt bra dag på Katderalskolan. Vi skuggade två lärare och fick ta del av deras vardag, pratade också med många elever samt skolledare, detta är mitt jobb när det är som bäst, att besök verksamheter och prata med de som jobbar och är i dem. 

Fantasiskt!