torsdag 26 november 2015

Vi kan om vi vill

För drygt två år sedan höll jag tal mitt i Växjö om Syriens barn. Kriget hade då hållit på i två år. Du kan läsa talet i mitt blogginlägg här
Sedan dess har situationen i Syrien bara blivit värre. Ännu fler människor på flykt och färre platser att fly till. Fortfarande är de flesta på flykt från sina hem inne i Syrien, över 7.6 miljoner enligt UNHCR. 4 miljoner har flytt från Syrien, hälften av dem är barn. Barn vilkas barndom aldrig mer kommer tillbaka, en barndom i vilken de inte har möjlighet att leka, gå i skolan eller känna trygghet. De riskerar att bli en förlorad generation. Det drabbar i första hand det enskilda barnet, men i slutändan drabbar det oss alla.  Kvinnor föder barn under hemska förhållanden och över 4000 skolor är förstörda. Människor har förlorat sina hem och sina anhöriga.
Samtidigt stramar Europa, även Sverige, åt och gör det svårare för människor att sätta sig i trygghet. Hur kunde det bli så? Det finns andra vägar att gå. Det bästa vore förstås att kriget i Syrien upphör, men tills det sker måste vi visa medmänsklighet  och hjälpa barn och vuxna att våga drömma om en framtid. Vi kan om vi vill.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar