Ärligt talat förstår jag inte den blågröna samordnarens svar på min och min partikollegas debattartikel. Vi ifrågasatte moderaternas nya slagord ”Växjö - en kommun för hoppfulla” och ”Växjö ska vara en kommun för människor som gör rätt för sig, eller anstränger sig för att försöka.” Vi vill istället att Växjö ska vara en kommun för alla. Även för dem som kanske tappat hoppet eller för dem vars liv för tillfälligt är lite krokigt.
Den blågröna samordnaren skriver bla ”Ingen är alltigenom stark eller svag. Därför ska vi vara en kommun för de hoppfulla och skapa framgång genom våra gemensamma ansträngningar. Det är varken cyniskt eller naivt. Det visar enbart att våra gemensamma krafter är det som kan ge luft under varandras vingar och kan lyfta Växjö till nya höjder.”
Jag får inte ihop retoriken. Jag förstår inte om han menar att det finns plats för dem utan hopp eller ej. Jag håller med honom om att ingen är alltigenom strak eller svag och det är också precis det min partikollega och jag skriver. I olika skeenden i livet behöver vi välfärden olika mycket och ibland är vi hoppfulla och ibland känns livet hopplöst. Eller är det så att borgarna aldrig känt av hopplöshet o därför inte kan relatera till den? Den politiska samordnaren nämner överhuvudtaget inte det andra slagordet den om att Växjö är en kommun för dem som för rätt för sig. Han kanske inser att det inte är en vidare bra slogan o väljer därför att vara tyst.
Borgerligheten i Växjö väljer att inte bry sig om dem som tappat hoppet, istället skickar de sin samordnare att besvara en debattartikel på ett helt obegripligt sätt.
Här är vår artikel http://www.smp.se/debatt/vaxjo-ska-vara-en-plats-for-alla/
Och svaret http://www.smp.se/debatt/hoppfulla-lyfter-sina-medmanniskor/
Den blågröna samordnaren skriver bla ”Ingen är alltigenom stark eller svag. Därför ska vi vara en kommun för de hoppfulla och skapa framgång genom våra gemensamma ansträngningar. Det är varken cyniskt eller naivt. Det visar enbart att våra gemensamma krafter är det som kan ge luft under varandras vingar och kan lyfta Växjö till nya höjder.”
Jag får inte ihop retoriken. Jag förstår inte om han menar att det finns plats för dem utan hopp eller ej. Jag håller med honom om att ingen är alltigenom strak eller svag och det är också precis det min partikollega och jag skriver. I olika skeenden i livet behöver vi välfärden olika mycket och ibland är vi hoppfulla och ibland känns livet hopplöst. Eller är det så att borgarna aldrig känt av hopplöshet o därför inte kan relatera till den? Den politiska samordnaren nämner överhuvudtaget inte det andra slagordet den om att Växjö är en kommun för dem som för rätt för sig. Han kanske inser att det inte är en vidare bra slogan o väljer därför att vara tyst.
Borgerligheten i Växjö väljer att inte bry sig om dem som tappat hoppet, istället skickar de sin samordnare att besvara en debattartikel på ett helt obegripligt sätt.
Här är vår artikel http://www.smp.se/debatt/vaxjo-ska-vara-en-plats-for-alla/
Och svaret http://www.smp.se/debatt/hoppfulla-lyfter-sina-medmanniskor/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar